...så blir man sjukt lat. Jag borde verkligen packa och plocka ihop mig och göra mig i ordning för att åka hem men ack, jag är ju en lat kvinna. Hitintills har jag enbart tvättat mina kläder, en föga viktig uppgift. Dessutom har jag inte gjort så mycket mer, kläderna hänger fortfarande på tork och jag har inte orkat ta ner dem. Som alltid när man snart ska göra något jätteroligt så ser man fram emot det för mycket och skippar förberedelserna. Inte för att jag inte tror att jag kommer komma hem även om jag inte packar väskan men det är alltid bra att göra saker ordentligt. En väl packad väska är en bra väska. Men jag har ju gjort andra nyttiga saker, läst bok, stickat på min "lilla" sjal och desperat försökt få min mobil att vilja spela upp videofilmer. Dessutom har vi i dag skrattat högt här i huset då två fransmän lyckats låsa in sin nyckel på rummet. Detta är en uppenbart duktig företeelse då du inte kan låsa dörren på annat sätt än med nyckeln. Men om en person låser dörren inifrån och sen går ut på balkongen och på något sätt lyckas låsa balkongdörren bakom sig, ja, då har man två, nu idiotförklarade framsmän, på varsin sida om ett låst rum. Båda klädda i enbart morgonrock. Hysteriskt rolig för oss tre arbetare.
När jag ett par timmar senare råkar glömma alla mina grammatikreglar och (antagligen till Beccas förtret) sa "I feel like a cracker" bröt nya skrattsalvor ut. Det korrekta borde såklart ha varit att säga "I feel like having a cracker" men icke! Jag tar dock gärna lite skratt på min bekostnad om det höjer humöret här "hemma". Så nu har jag hela kvällen blivit kallat Cracker och lilla fröken Tjeck kan plötsligt börja skratta för sig själv och mumla "cracker...hahaha".
Imorgon ska jag packa och vara en duktig flicka. Tills dess ska jag lämna er med en söt liten sång jag hittade i nätmolnet.
Puss och kram på er!
Gulle dig!
SvaraRadera