I morse gick jag upp tidigt då jag hade frukostpasset. två timmar senare dyker fröken Tysk upp och världens bästa konversation någonsin utspelade sig bland frukostfaten.
Evy; God morning!
F-Tysk; Morning.
Evy; Did you sleep well?
F-Tysk; What?! Why?
Evy; Yes...did you sleep well? Its a perfectly normal polite question to ask your co-worker in the morning when we have not seen each other sense last night!
F-Tysk; Eh...well, then yes. I did.
Förstår ni vad jag måste leva med?!!! Suck....
fredag 29 juli 2011
torsdag 28 juli 2011
en bild säger mer än tusen ord
Har jag förresten bevisat att mina finfina affischer har åkt upp på väggen? Inget säger hemma som söta Saade. Danny fick också åka upp på väggen, även om jag föredrar Mattias i EMD.
I can make you hot, hot! I am made of pop, pop!
I can make you hot, hot! I am made of pop, pop!onsdag 27 juli 2011
I'm getting tired and I need somewhere to begin
I dag, likt många andra dagar, är en dålig dag. I dag regnar det igen eller fortfarande är kanske mer korrekt. Dock inga tunga fuktiga droppar, i dag får vi "njuta" av en blöt luft, när vattnet kommer så tätt och fint att det blir mer som en blöt dimma. Den läger sig tjock över världen och kryper in på ditt bara skin, smiter in i kläderna och är lika lätt att skaka av sig som ett tunt spindelnät av klister. Har jag sagt att jag avskyr regn? Det är verkligen det av väder. Dagen blir ju inte bättre av att jag vaknar med en sprängande huvudvärk som inte gick över på flera timmar. Jag är trött på att vara ständigt trött, har inte haft en sovmorgon eller ledig dag på 20 dagar och kommer inte ha en på ytterligare 5 dagar. Jag försöker gå och lägga mig tidigt med det är bra mycket svårare att sova när man inte är trött än att bara inte vakna när man väl sover. Mamma, om du läser detta så kräver jag minst en sovmorgon under vår semester! Och regelbundna mattider, utan kakor!
Men i brits på vettigt väder och vettiga vänner så har jag ju alltid min kära dator och internet. Det må ha tagit närmare 10 timmar men till slut fick jag ner en film, I am number four, som nu har jag köpt mig två timmars underhållning. Jag önskar att jag hade access till min hårddisk, den är fylld med dagar och dagar med underhållning men icke! Så trevligt ska vi inte ha det. Än. Mitt mål är att hitta en ny sladd nästa vecka, vi får hoppas att jag lyckas. Min enda underhållning här är böcker och dator och efter sex tjocka böcker på fyra veckor är jag lite trött på läsandet. Dessutom kan jag sticka samtidigt som jag kollar på film, min schal går lite för sakta framåt för min smak med alla dessa böcker. Men tills räddningen nästa vecka så får ni och jag istället njuta av lite fina bilder.
Hotellet på avstånd
Ån som flyter förbi bakom hotellet
Allt är bättre i solsken
Jag själv, nyss uppstigen ur den Blå Lagunen
Men i brits på vettigt väder och vettiga vänner så har jag ju alltid min kära dator och internet. Det må ha tagit närmare 10 timmar men till slut fick jag ner en film, I am number four, som nu har jag köpt mig två timmars underhållning. Jag önskar att jag hade access till min hårddisk, den är fylld med dagar och dagar med underhållning men icke! Så trevligt ska vi inte ha det. Än. Mitt mål är att hitta en ny sladd nästa vecka, vi får hoppas att jag lyckas. Min enda underhållning här är böcker och dator och efter sex tjocka böcker på fyra veckor är jag lite trött på läsandet. Dessutom kan jag sticka samtidigt som jag kollar på film, min schal går lite för sakta framåt för min smak med alla dessa böcker. Men tills räddningen nästa vecka så får ni och jag istället njuta av lite fina bilder.
Hotellet på avstånd
Ån som flyter förbi bakom hotellet
Allt är bättre i solsken
Jag själv, nyss uppstigen ur den Blå Lagunentisdag 26 juli 2011
När man får oväntat besök kan man rensa sin lista
I dag regnar det massor! Så där stora tjocka tunga droppar som inte bara gör dig blöt, utan även kall in till benen. Varje droppe suger åt sig värme likt en tvättsvamp suger upp vatten, en slags värmeosmos. Jag ogillar det skarpt och vill inte röra mig ur soffan där jag har borrat ner mig med ullkofta, täcke och en het kopp te. Men detta väder är en bra ursäkt att skriva ner allt jag tänkt jag ska skriva ner och rensa min fina lista jag har skapat i min mobil. På tal om min mobil så är jag inte helt säker på att vi är vänner än, jag och lilla grisen. Det här med tafsmobil, appar och surf, jag är inte säker på att allt detta är min grej än. Den är fortfarande lätt förvirrande, men jag kanske vänjer mig....
Så, listan! Den mycket bra listan börjar med uttalandet "åka island, folk, avstånd". Detta betyder i Evykod att jag är lite besviken på min Islandsplan, då min plan med denna sommaren var att åka till Island, lära känna massor med folk och se landet på mina lediga dagar. Det gick ju inte riktigt som planerat. Det jag inte hade räknat med var avstånden och folkbristen. Att Island har en låg befolkningsiffra märks ganska tydligt. Med cirka 3 invånare/km² är Island det glesast befolkade landet i Europa. Detta gör att man inte kan träffa massor med folk, för det finns inte massor med folk. Hela Island består av 320 000 personer, varav ca 120 000 pers bor i Reykjavik. Jämför med Uppsala som har 140 454 invånare i centralorten, totalt 198 315 i kommunen, vilket ger 90,59 invånare/km² . Uppsala till en närort, medan Reykjavik är en huvudstad. Och hur tar sig dessa människor runt sin ö? Jo, i bil. Bil verkar vara lika viktigt som vatten för människorna här borta. Alla har en bil, varje hushåll har minst två och husen har extra breda uppfarter för att alla bilar ska få plats. Det går inga bussar annat än i centrala Reykjavik. Vi har faktiskt en buss ut hit till Hverdagerði men den går fem gånger om dagen och är den buss som går längst ut från Reykjavik. Bor man längre bort och vill åka någonstans kan man åka med turistbussarna som går runt hela ön. Två tjejer från Sverige jobbar borta vid Vattnajökull, när de vill in till Reykjavik får de ta bussen som åker förbi dem vid sjutiden på kvällen, då är de inne vid tiotiden. Hem går bussen från Reykjavik kl 08.00. Underbart va? Då jag inte äger en bil är det väldigt svårt för mig att åka någonstans och se någonting, ledig dag eller ej. Vore jag i Uppsala med samma schema skulle jag kunna använda kvällarna till att utforska stan, besöka Sthlm och se mig omkring. Det går inte här, det finns ingen stad att utforska. Till och med restaurangerna stänger kl 21.00. Island må ha mjukglass med jordgubbssmak men det är inte nog för att väga upp bristen på folk! Sen måste det sägas att den väg 1, den stora cirkelvägen som man alltid åker på om man ska någonstans, är sjukt tråkig! En tvåfilig, slingrig 90-väg. Timme efter timme. Att åka sträckan Reykjavik-Hverdagerði är lika tråkig att åka som Uppsala-Singö. Platt, lång och tråååkig. Det verkar dock inte hindra isländarna för att köra för fort med galna omkörningar.
Något som dock är bra med detta kalla lilla land är att det är lika ljust som hemma. Solen går aldrig riktigt ner, det blir bara lite disigare på kvällarna (eller som häromdagen när det blåste som faen, askigare). Detta gör att min kropp inte riktigt fattat att jag bytt land än och i detta fall är det en bra sak. Jag hatar att gå upp på morgonen, att komma ur sängen innan kl 10 är ohumant! Så skönt att jag här börjar 09 isländsk tid. Detta gör att jag går upp 08 iskt och vad blir det i svensk tid? kl 10.00! Exakt! Det är underbart! Ibland gör jag dock frukost och då måste jag upp 07 iskt, men det är ju ändå 09 svet så det är nästan humant. Jag går även och lägger mig i tid. Jag blir alltid trött runt 20-tiden (22-tiden i Svea) och dimper ner i sängen senast midnatt (02-tiden i Svea), precis som det ska vara. Min dygnsrytm är oförändrad, mycket bra sak. Fast jag skulle aldrig kunna bo här på vintern. Det blir inte bara mörkt här, på flera ställen ser man inte solen alls på 9 månader för att det ligger ett fett berg i vägen, hur sjukt är inte det? Inte konstigt att Island är ett av landen som förbrukar mest antidepressiva mediciner.
Det har skett en utveckling i våra hus förresten. Vi har nu internet överallt i våt lilla stuga. Inte ett jättebra internet men det fungerar helt okay. Jag har till exempel lyckats ladda ner lite ny musik till mp3spelaren då min hårddisk är onåbar. Lite Saade, Winnerbäck och Absolut summer 2011 är helt klart något som får jobbtimmarna att gå lite fortare. Eller vad jag oftast använder min musik till; att fly undan fröken Tysk. Jag har insett att hon har två röstlägen, ett normalt som används vid tal, och sen det högre, döda-katt-läget. Jag kallar det döda-katt-läget är för att första gången jag hörde det så slog det mig att hon lät precis som om hon hittat mig hållandes hennes döda katt i ena handen, en blodig kniv i den andra. Vad hon egentligen hittade var mig, letandes efter henne, i ett nystädat rum och vad hon sa var inte har du dödat min katt utan har du gått in med skorna på. Det hade jag inte. Senast hon använde det var när jag sökte stöd i min förtvivlan över att vi saknar glutenfritt bröd här. Det kom nämligen två trevliga norskor som sov här en natt och ena kvinnan frågade om vi hade glutenfritt bröd. Jag blev riktigt upprörd när jag insåg att vi inte hade det, jag trodde det var en självklarhet att ha några frallor i frysen, men icke! Jag bad om ursäkt av hela mitt hjärta med Jossan i mina tankar och kände mig utomordentligt dålig. Självklart försökte jag då förmedla min frustration och olycka till mina kollegor men kattrösten kom fram och uttalandet what? Of course not! Hon får väl ta med eget bröd, hon lär ju ha vetat om att hon är allergisk! Herre gud! Vi kan väll nöja oss med att jag inte längre gillar fröken Tysk så mycket... Den snälla norskan visade sig sedan ha med eget bröd, en smart kvinna, och hon blev väldigt glad när jag hade fixat solrosfrön och torkad frukt hon kunde lägga i yoghurten.
Fröken Tysk är en lustig kvinna, hon går fortfarande och efterstädar mina rum, och tro mig, jag STÄDAR alla rum, de är skinande rena när jag är klar! Likt förbannat går hon efter och dubbelkollar. Hon bryr sig inte om att laga mat men bakar en ny kaka varje kväll som tar slut på ett dygn. Hon bryr sig inte om gästernas allergier men tar in en herrelös hund mitt i natten och matar henne. Nu höll den söta hunden oss alla vakna häromnatten genom att skälla som en tok, men jag skulle ha skällt ut hunden och sagt åt den att gå hem, men inte fröken Tysk inte. Hon tar in hunden och ger henne en kaka och vatten. Hunden, en bordiecollie, hade reflexväst på sig och var sjukt vältränad. Hon kunde alla kommandon fast jag gav dem på engelska/svenska, kom när man visslade och var nybadad. Det var inte en herrelös hund, hon visade sig tillhörde vår granne med hästarna. Men det var trevligt att ha en hund att gosa med ett par timmar, om än lite udda. kändes lite som vi kidnappade grannens hund.
Oväntat hundbesök är bra besök.
Så, listan! Den mycket bra listan börjar med uttalandet "åka island, folk, avstånd". Detta betyder i Evykod att jag är lite besviken på min Islandsplan, då min plan med denna sommaren var att åka till Island, lära känna massor med folk och se landet på mina lediga dagar. Det gick ju inte riktigt som planerat. Det jag inte hade räknat med var avstånden och folkbristen. Att Island har en låg befolkningsiffra märks ganska tydligt. Med cirka 3 invånare/km² är Island det glesast befolkade landet i Europa. Detta gör att man inte kan träffa massor med folk, för det finns inte massor med folk. Hela Island består av 320 000 personer, varav ca 120 000 pers bor i Reykjavik. Jämför med Uppsala som har 140 454 invånare i centralorten, totalt 198 315 i kommunen, vilket ger 90,59 invånare/km² . Uppsala till en närort, medan Reykjavik är en huvudstad. Och hur tar sig dessa människor runt sin ö? Jo, i bil. Bil verkar vara lika viktigt som vatten för människorna här borta. Alla har en bil, varje hushåll har minst två och husen har extra breda uppfarter för att alla bilar ska få plats. Det går inga bussar annat än i centrala Reykjavik. Vi har faktiskt en buss ut hit till Hverdagerði men den går fem gånger om dagen och är den buss som går längst ut från Reykjavik. Bor man längre bort och vill åka någonstans kan man åka med turistbussarna som går runt hela ön. Två tjejer från Sverige jobbar borta vid Vattnajökull, när de vill in till Reykjavik får de ta bussen som åker förbi dem vid sjutiden på kvällen, då är de inne vid tiotiden. Hem går bussen från Reykjavik kl 08.00. Underbart va? Då jag inte äger en bil är det väldigt svårt för mig att åka någonstans och se någonting, ledig dag eller ej. Vore jag i Uppsala med samma schema skulle jag kunna använda kvällarna till att utforska stan, besöka Sthlm och se mig omkring. Det går inte här, det finns ingen stad att utforska. Till och med restaurangerna stänger kl 21.00. Island må ha mjukglass med jordgubbssmak men det är inte nog för att väga upp bristen på folk! Sen måste det sägas att den väg 1, den stora cirkelvägen som man alltid åker på om man ska någonstans, är sjukt tråkig! En tvåfilig, slingrig 90-väg. Timme efter timme. Att åka sträckan Reykjavik-Hverdagerði är lika tråkig att åka som Uppsala-Singö. Platt, lång och tråååkig. Det verkar dock inte hindra isländarna för att köra för fort med galna omkörningar.
Något som dock är bra med detta kalla lilla land är att det är lika ljust som hemma. Solen går aldrig riktigt ner, det blir bara lite disigare på kvällarna (eller som häromdagen när det blåste som faen, askigare). Detta gör att min kropp inte riktigt fattat att jag bytt land än och i detta fall är det en bra sak. Jag hatar att gå upp på morgonen, att komma ur sängen innan kl 10 är ohumant! Så skönt att jag här börjar 09 isländsk tid. Detta gör att jag går upp 08 iskt och vad blir det i svensk tid? kl 10.00! Exakt! Det är underbart! Ibland gör jag dock frukost och då måste jag upp 07 iskt, men det är ju ändå 09 svet så det är nästan humant. Jag går även och lägger mig i tid. Jag blir alltid trött runt 20-tiden (22-tiden i Svea) och dimper ner i sängen senast midnatt (02-tiden i Svea), precis som det ska vara. Min dygnsrytm är oförändrad, mycket bra sak. Fast jag skulle aldrig kunna bo här på vintern. Det blir inte bara mörkt här, på flera ställen ser man inte solen alls på 9 månader för att det ligger ett fett berg i vägen, hur sjukt är inte det? Inte konstigt att Island är ett av landen som förbrukar mest antidepressiva mediciner.
Det har skett en utveckling i våra hus förresten. Vi har nu internet överallt i våt lilla stuga. Inte ett jättebra internet men det fungerar helt okay. Jag har till exempel lyckats ladda ner lite ny musik till mp3spelaren då min hårddisk är onåbar. Lite Saade, Winnerbäck och Absolut summer 2011 är helt klart något som får jobbtimmarna att gå lite fortare. Eller vad jag oftast använder min musik till; att fly undan fröken Tysk. Jag har insett att hon har två röstlägen, ett normalt som används vid tal, och sen det högre, döda-katt-läget. Jag kallar det döda-katt-läget är för att första gången jag hörde det så slog det mig att hon lät precis som om hon hittat mig hållandes hennes döda katt i ena handen, en blodig kniv i den andra. Vad hon egentligen hittade var mig, letandes efter henne, i ett nystädat rum och vad hon sa var inte har du dödat min katt utan har du gått in med skorna på. Det hade jag inte. Senast hon använde det var när jag sökte stöd i min förtvivlan över att vi saknar glutenfritt bröd här. Det kom nämligen två trevliga norskor som sov här en natt och ena kvinnan frågade om vi hade glutenfritt bröd. Jag blev riktigt upprörd när jag insåg att vi inte hade det, jag trodde det var en självklarhet att ha några frallor i frysen, men icke! Jag bad om ursäkt av hela mitt hjärta med Jossan i mina tankar och kände mig utomordentligt dålig. Självklart försökte jag då förmedla min frustration och olycka till mina kollegor men kattrösten kom fram och uttalandet what? Of course not! Hon får väl ta med eget bröd, hon lär ju ha vetat om att hon är allergisk! Herre gud! Vi kan väll nöja oss med att jag inte längre gillar fröken Tysk så mycket... Den snälla norskan visade sig sedan ha med eget bröd, en smart kvinna, och hon blev väldigt glad när jag hade fixat solrosfrön och torkad frukt hon kunde lägga i yoghurten.
Fröken Tysk är en lustig kvinna, hon går fortfarande och efterstädar mina rum, och tro mig, jag STÄDAR alla rum, de är skinande rena när jag är klar! Likt förbannat går hon efter och dubbelkollar. Hon bryr sig inte om att laga mat men bakar en ny kaka varje kväll som tar slut på ett dygn. Hon bryr sig inte om gästernas allergier men tar in en herrelös hund mitt i natten och matar henne. Nu höll den söta hunden oss alla vakna häromnatten genom att skälla som en tok, men jag skulle ha skällt ut hunden och sagt åt den att gå hem, men inte fröken Tysk inte. Hon tar in hunden och ger henne en kaka och vatten. Hunden, en bordiecollie, hade reflexväst på sig och var sjukt vältränad. Hon kunde alla kommandon fast jag gav dem på engelska/svenska, kom när man visslade och var nybadad. Det var inte en herrelös hund, hon visade sig tillhörde vår granne med hästarna. Men det var trevligt att ha en hund att gosa med ett par timmar, om än lite udda. kändes lite som vi kidnappade grannens hund.
Oväntat hundbesök är bra besök.Nu är jag trött på att klaga på den här ön, nu ska jag berätta roliga saker istället. Jag kan berätta om den üersötsöta mannen som bodde här i går. En hel svensk familj drällde in och vi började genast språka. Jag har lite en tendens att prata sönder våra svenska gäster bara för att jag saknar det vackra klingande språket. Nu tror jag iofs inte våra gäster klagar, de blir så glada när de inser att jag är från Uppsala och pratar gärna en lång stund. Hur som så var den enda sonen i familjen ~21 och väldigt söt. Jag blev hysteriskt nöjd och vi pratade halva frukosten igenom. Hade jag varit en annan typ av kvinna hade jag givit honom mitt telefonnummer men eftersom jag inte gör sånt, så gjorde jag det inte. Hans mamma var också jättetrevlig och tyckte jag skulle använda mina upplevelser på Island i min etnologi B-uppsatts. Hon hade också pluggat i Uppsala. Så är någon bra på att internetsnoka? Jag har pappans förnamn, efternamn och flygnummer, räcker det för att hitta mannen igen? Jag borde verkligen bli lika bra på snokande som Jossan... Men när man inte kan hitta riktiga män får man nöja sig med dem på tv, i det här fallet SVT-Play som visar allsång på skansen med Eric Saade!
Myser ner mig mer i soffan och njuter av Saade och tekoppen. KRAMAR till mitt kära Sverige!!
Myser ner mig mer i soffan och njuter av Saade och tekoppen. KRAMAR till mitt kära Sverige!!
lördag 23 juli 2011
What a difference a day made, twenty-four little hours
I går morse började lite som alla andra dagar, jag vaknade trött som en get, tog mig ner till receptionen och tänkte börja städa rum. Som vanligt hade fröken Tysk något att uppröra sig över. I dag var det det faktum att jag hade råkat tvätta alla våra städtrasor och moppar tillsammans med våra kökshanddukar. Det får man visst inte göra! "it's disgusting!" får jag som svar när jag frågar varför. Här trodde jag att en tvätt i 95°C med extra förtvätt skulle vara nog för att döda och lite till som kan finnas i trasorna men tydligen inte. Jaha, nähä, visst, ska inte göra om det. Det är numera mitt standardsvar på allt vad fröken Tysk säger. Sen fortsatte dagen utan större problem än att mitt hår blev jättekonstigt av vattnet i Blå lagunen där jag spenderade min torsdagskväll. Vit tvåtiden trodde jag att dagen skulle utmynna i en lugn afton utan trassel så jag bänkade mig med en kopp lapsang och njöt av friden. Sen säger fröken Tysk som sitter framför sin dator plötslig "oh, an explosion in Oslo" och därmed var lugnet förbi. Min första tanke var "TOVE!?!?!!!" som alltid när Oslo dyker upp i tankarna. Tre sekunder senare flög det i väg ett sms och en halv minut efter det får jag svar att Tove är hos mamma i Norrtälje och förstår inte alls vad jag oroar mig för. Så skönt tänker jag och återgår till min bok. Sen börjar TVn visa nyheterna. På Norska. Detta finner jag mycket underligt eftersom A) Island har ingen dagtv och nyss visade dumburken bara en lista på vad som kommer sändas under kvällen med start klockan tre, och B) det är på norska vilket gör att jag förstår vad de säger. Det tar ett tag innan jag förstår att bilderna som visas inte är från valfritt krigshärjat land utan från vårt eget kära grannland. Jag hör genast av mig till Tove igen och kollar så att resten av hennes familj är okay, vilket den som tur är. Resten av kvällen går åt till att följa förödelsens framfart. Vi sitter alla tre framför varsin dator, läsandes på respektive språk vad som har hänt. Tv fortsätter sända NRKs direktsändningar från Oslo. Ibland får jag översätta till de andra tjejerna vad som sägs. DN byter rubriker, från explosion i Oslo, till Bombexplosion, till Terrorbombaren till de nu verkar ha valt att stanna vid " Terrorattackerna i Norge". När jag väl kommer i säng på kvällen är det sju döda i Oslo, tre skjutna på Utöya. Jag hoppas lite naivt att antalet inte kommer stiga under natten, hur otroligt det än är.
När jag vaknar passar jag på att kolla DN samtidigt som jag gör frukost. 85 döda och de letar fortfarande efter människor. Totalt 92 människor har i skrivandets stund mist livet. Helt ofattbart. Norge är så nära Sverige man kan komma utan att faktiskt vara i Sverige. Det var ingen terroristgrupp eller galen Islamistisk självmordsbombare, bara en helt vanlig norsk snubbe. Antagligen helt rubbad på fler än ett sätt och helt klart en obehaglig människa men ändå en helt vanlig Svensson. Kan det hända i Oslo så kan det hända i Stockholm. Inte en helt trevlig tanke. Jag vet att mitt kollektiva samvete inte är det bästa eller det största men det här, det tar upp allt jag har. Jag verkligen lider med hela Norge, inklusive den galna mannens mamma, ingen kommer ha en kul helg den här helgen. Samtidigt så finns det hopp. Det räcker med att man öppnar Facebook för att se att nästan alla skriver fina ord om norrmännen eller byter ut sina profilbilder för att visa sitt stöd. Jag tvivlar inte en sekund på att Norge och Oslo kommer bygga upp, bygga nytt och gå vidare som nation, jag hoppas bara att den enskilda norrmannen också kommer kunna göra det.
Än en gång tackar jag alla gudar för att min familj och vänner är oskadda. Det här var lite för obehagligt nära för att jag riktigt ska kunna skaka det av mig och gå vidare.
När jag vaknar passar jag på att kolla DN samtidigt som jag gör frukost. 85 döda och de letar fortfarande efter människor. Totalt 92 människor har i skrivandets stund mist livet. Helt ofattbart. Norge är så nära Sverige man kan komma utan att faktiskt vara i Sverige. Det var ingen terroristgrupp eller galen Islamistisk självmordsbombare, bara en helt vanlig norsk snubbe. Antagligen helt rubbad på fler än ett sätt och helt klart en obehaglig människa men ändå en helt vanlig Svensson. Kan det hända i Oslo så kan det hända i Stockholm. Inte en helt trevlig tanke. Jag vet att mitt kollektiva samvete inte är det bästa eller det största men det här, det tar upp allt jag har. Jag verkligen lider med hela Norge, inklusive den galna mannens mamma, ingen kommer ha en kul helg den här helgen. Samtidigt så finns det hopp. Det räcker med att man öppnar Facebook för att se att nästan alla skriver fina ord om norrmännen eller byter ut sina profilbilder för att visa sitt stöd. Jag tvivlar inte en sekund på att Norge och Oslo kommer bygga upp, bygga nytt och gå vidare som nation, jag hoppas bara att den enskilda norrmannen också kommer kunna göra det.
Än en gång tackar jag alla gudar för att min familj och vänner är oskadda. Det här var lite för obehagligt nära för att jag riktigt ska kunna skaka det av mig och gå vidare.
onsdag 20 juli 2011
En tysk, en tjeck och en bellm...nej...en svensk!
Sådärja. Nu är livet lite klarare igen, nu kan jag ta upp bloggandet igen. De senaste två veckorna har varigt knepiga. Nytt jobb, nya människor och nya problem.
Problem nummer ett var mina kollegor. Jag bor med två tjejer, fröken Tysk och fröken Tjeck, i en stuga typ stor som Malin och Marias lägenhet på kantorn, (~65 kvm). Jag delar sovrum med fröken Tjeck och Fröken Tysk har ett eget litet sovrum. Sen har vi kök och ett vardagsrum. Båda fröknarna är i min ålder men ingen av dem är direkt sociala. Min första vecka gick jag runt halva tiden på äggskal, nästan rädd för att prata då det kanske skulle störa husfriden. Problemet med dessa kvinnor är inte att de är trevliga eller snälla, problemet är att det är BARA trevliga och snälla. Jag försöker med ett löjligt ordskämt och får bara en underlig blick som gensvar. Vi lagar ingen gemensam mat, lunch är mackor och middag får vi av chefsparet. Någon gång har jag föreslagit lunch men fröken Tysk svarar bara "nä, jag vill bara ha en kaka och ett glas mjölk". Kakor ja....jag kommer bli så tjock den här sommaren, vi äter massor med kakor! Fröknarna lever på kakor och jag kan ju inte gärna inte äta om de finns i huset. Men det är en bisak. Poängen är att jag första veckan trodde jag skulle dö. Fröken Tysk är nämligen en städperfektionist. Första dagarna gick hon runt och städade om alla rum jag redan städat bara för att kolla att det var gjort ordentligt. Sånt driver mig till vansinne. Jag föredrar att få direkt kritik än att någon smygfixar bakom min rygg. Men till min glädje dök det till helgen upp en glad kines. Hon är vår extrahjälp på helgerna och har jobbat här i 20år, det hon inte vet om det här stället behöver man inte veta. Hon tog glatt med mig runt, visade mig allt, gav städtips och förklarade. Efter det verkar fröken Tysk ha lugnat ner sig och litar numera på att jag kan städa själv. Det är ganska skönt. Ungefär samtidigt åkte fröken Tjeck iväg till Färöarna på en fyra dagars semester. Det var faktiskt en bra sak för då fick vi tid att bonda lite, fröken Tysk och jag. Jag fick äran att själv sköta frukosten till hotellgästerna, svarade i telefonen och checka in folk. Det där lilla extra som behövs för att man faktiskt ska bli en nyttig hjälp på jobbet, inte bara en anställd. Så vi bondade över felbokningar gjorda av chefen, onda fransmän och skumma tyskar. En kväll kastade chefen åt oss sina bilnycklar och sa åt oss att åka till Stokkseyri, en lite by ca 30 min härifrån. Tydligen pågick det någon typ av festival där och Chefen ansåg att vi borde dit.
Det röda området. Folk pyntade med allt de kunde hitta i rätt färg.
Nu var det inte så att vi faktiskt hittade någon festival men vi hittade färger. Byn var nämligen indelad i färgområden, rosa, blå, gul, röd ovs. Varje område pyntade hus och trädgårdar med allt de kunde hitta. färgade band knöts till rosetter, blommor klipptes ut ur kartong, kläder i rätt färg hängdes på tvättställningarna, stenar målades och blommor ställdes fram. Det såg helt underbar kul ut. I det rosa området hittade vi två Barbapappa i kartong och i det röda området fanns jultomten, fast han satt på ett tak med en pilbåge i handen. Det hela var mycket trevligt och vi strosade runt där ett bra tag.
Tuffa stenar i snygga former
Stokkseyri är tydligen också känd för sin shysta strand, byggd av vulknsten så klart. Som de turister vi är traskade fröken Tysk och jag även runt där ett tag. Och jag måste säga att det var en riktigt mysig strand med coola klippor. Det såg lite ut som en lagun eller en svartare, kalare version av svensk skärgård. Dock utan grönslick och alger.
Strand, massor med svart vulkansten.
Vacker solnedgång.
När vi kom hem igen var det nästan mörkt. Så mörkt det nu blir här borta på Island, men solen stod lågt i alla fall, till skillnad från humöret som stod i topp. Den lilla utflykten befäste vår fragila vänskap och genast blev det inte så svårt att tänka att jag ska vara kvar här ett tag till.
När sen fröken Tjeck kom hem igen var det inte svårt att vara avslappnad och glad, något som alltid är bra om man ska umgås med folk. Nu visade det sig att fröken Tjeck är lättare att umgås med än fröken Tysk så det var ju bra. En konstig gäst att skratta åt och lite lustiga fynd i rummen när de åkt kan få vem som helst att komma överens. I dag är chefsparet borta så vi valde alla tre att gå ner till 'stan' och käka pizza. Ett mycket trevligt initiativ som slutade i många skämt om knappar, saltlakris och det faktum att vi inte vet namnet på mannen som kommer fem gånger i veckan och städar våra hott-potts, vi bara kallar honom 'the Plummer'.
Nej, vi är inte vänner på facebook än men vi är tre tjejer som uppskattar varandras sällskap och arbetee, kan skratta åt varandras egenheter och beklaga oss över konstiga Isländare. Det känns fruktansvärt skönt att jag kan lägga mina tidigare planer på att fly detta land fort som faen åt sidan och istället jobba, njuta av naturen (dvs frånvaron av mygg, myror och sol) och planera mina lediga dagar.
Imorgon ska jag till Blue Lagoon och nästa vecka ska jag göra ett ärligt försök till att hitta en ledig kväll så jag kan rida. Snart två månader här utan en häst, jag borde skämma!
Mitt hotell med molnmaskinerna i bakgrunden, tyfft va? Det är gott om molnmaskiner här borta.
Problem nummer ett var mina kollegor. Jag bor med två tjejer, fröken Tysk och fröken Tjeck, i en stuga typ stor som Malin och Marias lägenhet på kantorn, (~65 kvm). Jag delar sovrum med fröken Tjeck och Fröken Tysk har ett eget litet sovrum. Sen har vi kök och ett vardagsrum. Båda fröknarna är i min ålder men ingen av dem är direkt sociala. Min första vecka gick jag runt halva tiden på äggskal, nästan rädd för att prata då det kanske skulle störa husfriden. Problemet med dessa kvinnor är inte att de är trevliga eller snälla, problemet är att det är BARA trevliga och snälla. Jag försöker med ett löjligt ordskämt och får bara en underlig blick som gensvar. Vi lagar ingen gemensam mat, lunch är mackor och middag får vi av chefsparet. Någon gång har jag föreslagit lunch men fröken Tysk svarar bara "nä, jag vill bara ha en kaka och ett glas mjölk". Kakor ja....jag kommer bli så tjock den här sommaren, vi äter massor med kakor! Fröknarna lever på kakor och jag kan ju inte gärna inte äta om de finns i huset. Men det är en bisak. Poängen är att jag första veckan trodde jag skulle dö. Fröken Tysk är nämligen en städperfektionist. Första dagarna gick hon runt och städade om alla rum jag redan städat bara för att kolla att det var gjort ordentligt. Sånt driver mig till vansinne. Jag föredrar att få direkt kritik än att någon smygfixar bakom min rygg. Men till min glädje dök det till helgen upp en glad kines. Hon är vår extrahjälp på helgerna och har jobbat här i 20år, det hon inte vet om det här stället behöver man inte veta. Hon tog glatt med mig runt, visade mig allt, gav städtips och förklarade. Efter det verkar fröken Tysk ha lugnat ner sig och litar numera på att jag kan städa själv. Det är ganska skönt. Ungefär samtidigt åkte fröken Tjeck iväg till Färöarna på en fyra dagars semester. Det var faktiskt en bra sak för då fick vi tid att bonda lite, fröken Tysk och jag. Jag fick äran att själv sköta frukosten till hotellgästerna, svarade i telefonen och checka in folk. Det där lilla extra som behövs för att man faktiskt ska bli en nyttig hjälp på jobbet, inte bara en anställd. Så vi bondade över felbokningar gjorda av chefen, onda fransmän och skumma tyskar. En kväll kastade chefen åt oss sina bilnycklar och sa åt oss att åka till Stokkseyri, en lite by ca 30 min härifrån. Tydligen pågick det någon typ av festival där och Chefen ansåg att vi borde dit.
Det röda området. Folk pyntade med allt de kunde hitta i rätt färg.Nu var det inte så att vi faktiskt hittade någon festival men vi hittade färger. Byn var nämligen indelad i färgområden, rosa, blå, gul, röd ovs. Varje område pyntade hus och trädgårdar med allt de kunde hitta. färgade band knöts till rosetter, blommor klipptes ut ur kartong, kläder i rätt färg hängdes på tvättställningarna, stenar målades och blommor ställdes fram. Det såg helt underbar kul ut. I det rosa området hittade vi två Barbapappa i kartong och i det röda området fanns jultomten, fast han satt på ett tak med en pilbåge i handen. Det hela var mycket trevligt och vi strosade runt där ett bra tag.
Tuffa stenar i snygga former
Strand, massor med svart vulkansten.
Vacker solnedgång.
När vi kom hem igen var det nästan mörkt. Så mörkt det nu blir här borta på Island, men solen stod lågt i alla fall, till skillnad från humöret som stod i topp. Den lilla utflykten befäste vår fragila vänskap och genast blev det inte så svårt att tänka att jag ska vara kvar här ett tag till.
När sen fröken Tjeck kom hem igen var det inte svårt att vara avslappnad och glad, något som alltid är bra om man ska umgås med folk. Nu visade det sig att fröken Tjeck är lättare att umgås med än fröken Tysk så det var ju bra. En konstig gäst att skratta åt och lite lustiga fynd i rummen när de åkt kan få vem som helst att komma överens. I dag är chefsparet borta så vi valde alla tre att gå ner till 'stan' och käka pizza. Ett mycket trevligt initiativ som slutade i många skämt om knappar, saltlakris och det faktum att vi inte vet namnet på mannen som kommer fem gånger i veckan och städar våra hott-potts, vi bara kallar honom 'the Plummer'.
Nej, vi är inte vänner på facebook än men vi är tre tjejer som uppskattar varandras sällskap och arbetee, kan skratta åt varandras egenheter och beklaga oss över konstiga Isländare. Det känns fruktansvärt skönt att jag kan lägga mina tidigare planer på att fly detta land fort som faen åt sidan och istället jobba, njuta av naturen (dvs frånvaron av mygg, myror och sol) och planera mina lediga dagar.
Imorgon ska jag till Blue Lagoon och nästa vecka ska jag göra ett ärligt försök till att hitta en ledig kväll så jag kan rida. Snart två månader här utan en häst, jag borde skämma!
Mitt hotell med molnmaskinerna i bakgrunden, tyfft va? Det är gott om molnmaskiner här borta.Så nu nästan trivs jag här bland gröna kullar och ångan stigandes ut marken. Varje dag börjar vid 07-tiden med frukost till gästerna. Sen är det städning av rummen som gäller vilket vanligen tar ett par timmar, men runt 14-15tiden brukar vi vara klara senast. Sen spenderas resten av dagen i en fåtölj eller soffa, med datorn i knät, väntandes på nya gäster som vill checka in. I mitt fall är det oftast inte datorn i knät utan en god bok. Jag har redan läst ut alla böcker jag hade med mig hit och har nu börjat sluka de böcker som finns här på hotellet. Men mamma, jag tror jag behöver boka en tid hos optiker Lörne, jag finner det sjukt jobbigt och svårt att läsa. Dumma, lata ögon!
Som avslutning i dag kan ni få dagens lustiga islandsfakta; Islands motsvarighet till basutbud på tvn är en kanal, Islands SVT och här kommer det bästa - det finns ingen dagtv! Tvsäningaran börjar först på eftermiddagen här, förutsatt att du inte har betaltv, men det verkar ingen ha.
Stora kramar till er!
Som avslutning i dag kan ni få dagens lustiga islandsfakta; Islands motsvarighet till basutbud på tvn är en kanal, Islands SVT och här kommer det bästa - det finns ingen dagtv! Tvsäningaran börjar först på eftermiddagen här, förutsatt att du inte har betaltv, men det verkar ingen ha.
Stora kramar till er!
tisdag 12 juli 2011
Lustigheter och annat trams.
När man är ute och ser världen, i mitt fall Island, så stöter man på saker. Allt från ordskämt till vanor och seder som skiljer sig från vad man är van vid. Jag har hittat massor med såna saker. Tyvärr passar inte alla av dessa in i bloggens inlägg, antingen så passar de inte in i dagens inlägg eller så glömmer jag bort dem när jag skriver. Så därför skriver jag nu detta, en samling av småsaker, russinen ur kakan, det där lilla extra som jag stött på, nu samlar i ett och samma inlägg. Ett lite best-off-inlägg. Håll till godo!
* På isländska bussar betalar man med mynt. Man bara lägger ner pengarna i en låda som sitter fast bredvid chauffören, ingen kontrollerar att man lägger i rätt summa och man får ingen växel tillbaka.
* Jultomten finns inte här, här har vi den onda julkatten. Julkatten är enorm, svart och äter upp barn som inte får kläder i julklapp.
* Bästa ordskämtet jag har hört är av statsguiden när han pratade om fiskmåsarna som härjar i stadens damm. Tydligen har de flyttat in till dammen från kajen och det är inte så kul för de konkurrerar ut de söta gräsänderna som bor i dammen. Guiden säger då ”we are trying to get the seagulls to go the bay but then vi have to call them bagels (bay-gulls) and they don't like that”
* På Island finns det troll, stora, feta, elaka troll. De blir till sten om de kliver ut i solen så ibland stöter man på stora bumlingar som guden glatt berättat är ett förstelnat troll.
* 70% av Islands befolkning tror på gud eller annan högre makt. 65% av Islands befolkning tror på älvor. Älvor ser ut som människor men är osynliga, de kallas också ”det hemliga folket” och de bor i stenar. De tycker om att lura män som gått vilse genom att visa sig som en vackra kvinna och sen lura honom till att gå in i deras sten likt vårt eget skogsrå. De gillar även att byta ut sina barn mot människobarn, ”bortbytingar”. Man ska inte vara elak mot älvorna, de hämnas. Vägbyggen har faktiskt blivit omplacerade för att man plötsligt stött på älvor. Detta märks genom att maskinerna och utrustningen går sönder hela tiden, hur mycket man än lagar dem. Då får borgmästaren ta med en barnkör som underhållning och be om ursäkt till älvorna och sen lägga om vägen. Ja, detta har hänt. I nutid.
* Det växer lupiner över allt i reykjaviksområdet. Blålila lupiner. I en trädgård såg jag planterade rosa lupiner, annars är det dom blålila. Två av Nordjobbarna i Reykjavik jobbar med att klippa ner lupinerna och kasta dem på sopphögen.
Lupiner i massor
* Vi har en kvinna från Nordjobb vars enda uppgift verkar vara att se till att vi har det bra. Hon är underbart snäll och hon berättade det bästa skämtet; Om du går vilse i en skog på Island så är det bara att ställa dig upp, då hittar du ut!
Island har bara små krökta björkar. Större träd importeras från Finland och Skandinavien.
* Hekla har börjat mullra och folk väntar på att hon ska börja spotta ut lava lite när som helst. Hekla har ett utbrott typ vart tionde år.
* Katla orsakade häromdagen en enorm störtflod och denna flod tog med sig en stor bro, en bit av ringvägen. Nu har regeringen satt in färjor och ska börja bygga en provisorisk bro tills en riktig bro kan stå klar. Det börjar dock spekuleras om att Katla kanske ska få ett utbrott snart, hon har legat latent i 92år och man har väntat ett bra tag på att hon ska bli aktiv igen. Om Katla har ett utbrott har jag fått rådet av flera islänningar att ”fly fort som fan”. Det kan bli värre än 2010.
* Isländsk öl är helt okay. Lite vass men smakar i stor sätt som vilken stor stark som helst.
* På Island har man dunjacka på sig i juni.
* Min dator har ett konstigt stavningsprogram som godkänner ordet dumjacka men inte ordet dunjacka.
* Isländare gillar att ha tatueringar bakom örat. Jag har bara smygfotat två, men jag har sett många fler.
* Isländsk choklad är inte god. Den är sjukt söt och smakar ”blaskigt”. Mycket obra.
* Hveragarđi betyder hotspring garden.
* Jag hittade del ett och två av Game of Thrones-böckerna i vår bokhylla och är nu hemskt nöjd över att jag har en bra bok att läsa. Jag fick slut på böcker i dag när ”fru Björks öden och äventyr”. Förövrigt en mycket konstig bok, jag kräver att någon läser och diskuterar den med mig när jag kommer hem igen!
* Mitt värmesökande liv har blivit lite av en besatthet här på is-ön. Häromdagen fann jag vår hott-pott (uppvärmda pol) aningens sval, sen insåg jag att den var 38ºC och kom fram till att jag nog är galen.
* Enligt en stadsguide så var det förr hyfsat vanligt att folk hade sex på kyrkogården. Det var på den tiden när folk bodde sjukt trångt och kyrkogården var ju i princip bara ett stort tomt grönområde, med en och annan döding nergrävd. En man gjorde sin fru gravid ovanpå en kvinnas grav och när frun sedan födde en dotter så valde de att döpa sin dotter efter kvinnan vars grav hon blev till på. Sjukt.
* Den första personen som begravs på en kyrkogård blir ”the lightbringer”. Denna personen kommer för evigt guida folk som begravs på kyrkogården från jordelivet till efterlivet. Hen vakar även över kyrkogården och dess besökare. Inte vem som helst får detta viktiga uppdrag så när en ny kyrkogård anläggs väntar man helt enkelt tills en värdig person med hög moral och gott anseende går och dör.
* På Island har man reklampaus mitt i filmen när man går på bio. Ca 15 minuter, så alla besökare hinner gå och kissa, köpa godis eller röka.
* Jag har inte rakat benen sen vårbalen. På Island har man bara jeans och yllekoftor och all päls man har behövs för att hålla vinden borta.
* Jag har köpt en ny fin stor ryggsäck för inga pengar alls. Jag la fram den på disken tillsammans med godis, hårsnoddar och ett vykort, gav kassören pengar för allt och fick sen tillbaka växeln. Jag tyckte det var mycket växel och insåg att hon bara tagit betalt för godiset, hårsnoddarna och vykortet. Inte konstigt att deras ekonomi rasade om fler gör likadant, men helt klart en trevlig sak för mig.
* Min finska väninna upplyste mig om att i Finland har man den bästa sporten någonsin, kast med Nokiatelefon. Rekordet ligger för närvarande på 94m.
* Islands officiella grundare , Jón Sigurðsson, dog 39 år innan landet blev självständigt. Islands självständighetsdag är den 17 juli, Jóns födelsedag.
Det var allt jag kommer på just nu! På återseende mina kära små läsare!
* På isländska bussar betalar man med mynt. Man bara lägger ner pengarna i en låda som sitter fast bredvid chauffören, ingen kontrollerar att man lägger i rätt summa och man får ingen växel tillbaka.
* Jultomten finns inte här, här har vi den onda julkatten. Julkatten är enorm, svart och äter upp barn som inte får kläder i julklapp.
* Bästa ordskämtet jag har hört är av statsguiden när han pratade om fiskmåsarna som härjar i stadens damm. Tydligen har de flyttat in till dammen från kajen och det är inte så kul för de konkurrerar ut de söta gräsänderna som bor i dammen. Guiden säger då ”we are trying to get the seagulls to go the bay but then vi have to call them bagels (bay-gulls) and they don't like that”
* På Island finns det troll, stora, feta, elaka troll. De blir till sten om de kliver ut i solen så ibland stöter man på stora bumlingar som guden glatt berättat är ett förstelnat troll.
* 70% av Islands befolkning tror på gud eller annan högre makt. 65% av Islands befolkning tror på älvor. Älvor ser ut som människor men är osynliga, de kallas också ”det hemliga folket” och de bor i stenar. De tycker om att lura män som gått vilse genom att visa sig som en vackra kvinna och sen lura honom till att gå in i deras sten likt vårt eget skogsrå. De gillar även att byta ut sina barn mot människobarn, ”bortbytingar”. Man ska inte vara elak mot älvorna, de hämnas. Vägbyggen har faktiskt blivit omplacerade för att man plötsligt stött på älvor. Detta märks genom att maskinerna och utrustningen går sönder hela tiden, hur mycket man än lagar dem. Då får borgmästaren ta med en barnkör som underhållning och be om ursäkt till älvorna och sen lägga om vägen. Ja, detta har hänt. I nutid.
* Det växer lupiner över allt i reykjaviksområdet. Blålila lupiner. I en trädgård såg jag planterade rosa lupiner, annars är det dom blålila. Två av Nordjobbarna i Reykjavik jobbar med att klippa ner lupinerna och kasta dem på sopphögen.
Lupiner i massorIsland har bara små krökta björkar. Större träd importeras från Finland och Skandinavien.
* Hekla har börjat mullra och folk väntar på att hon ska börja spotta ut lava lite när som helst. Hekla har ett utbrott typ vart tionde år.
* Katla orsakade häromdagen en enorm störtflod och denna flod tog med sig en stor bro, en bit av ringvägen. Nu har regeringen satt in färjor och ska börja bygga en provisorisk bro tills en riktig bro kan stå klar. Det börjar dock spekuleras om att Katla kanske ska få ett utbrott snart, hon har legat latent i 92år och man har väntat ett bra tag på att hon ska bli aktiv igen. Om Katla har ett utbrott har jag fått rådet av flera islänningar att ”fly fort som fan”. Det kan bli värre än 2010.
* Isländsk öl är helt okay. Lite vass men smakar i stor sätt som vilken stor stark som helst.
* På Island har man dunjacka på sig i juni.
* Min dator har ett konstigt stavningsprogram som godkänner ordet dumjacka men inte ordet dunjacka.
* Isländare gillar att ha tatueringar bakom örat. Jag har bara smygfotat två, men jag har sett många fler.
* Isländsk choklad är inte god. Den är sjukt söt och smakar ”blaskigt”. Mycket obra.
* Hveragarđi betyder hotspring garden.
* Jag hittade del ett och två av Game of Thrones-böckerna i vår bokhylla och är nu hemskt nöjd över att jag har en bra bok att läsa. Jag fick slut på böcker i dag när ”fru Björks öden och äventyr”. Förövrigt en mycket konstig bok, jag kräver att någon läser och diskuterar den med mig när jag kommer hem igen!
* Mitt värmesökande liv har blivit lite av en besatthet här på is-ön. Häromdagen fann jag vår hott-pott (uppvärmda pol) aningens sval, sen insåg jag att den var 38ºC och kom fram till att jag nog är galen.
* Enligt en stadsguide så var det förr hyfsat vanligt att folk hade sex på kyrkogården. Det var på den tiden när folk bodde sjukt trångt och kyrkogården var ju i princip bara ett stort tomt grönområde, med en och annan döding nergrävd. En man gjorde sin fru gravid ovanpå en kvinnas grav och när frun sedan födde en dotter så valde de att döpa sin dotter efter kvinnan vars grav hon blev till på. Sjukt.
* Den första personen som begravs på en kyrkogård blir ”the lightbringer”. Denna personen kommer för evigt guida folk som begravs på kyrkogården från jordelivet till efterlivet. Hen vakar även över kyrkogården och dess besökare. Inte vem som helst får detta viktiga uppdrag så när en ny kyrkogård anläggs väntar man helt enkelt tills en värdig person med hög moral och gott anseende går och dör.
* På Island har man reklampaus mitt i filmen när man går på bio. Ca 15 minuter, så alla besökare hinner gå och kissa, köpa godis eller röka.
* Jag har inte rakat benen sen vårbalen. På Island har man bara jeans och yllekoftor och all päls man har behövs för att hålla vinden borta.
* Jag har köpt en ny fin stor ryggsäck för inga pengar alls. Jag la fram den på disken tillsammans med godis, hårsnoddar och ett vykort, gav kassören pengar för allt och fick sen tillbaka växeln. Jag tyckte det var mycket växel och insåg att hon bara tagit betalt för godiset, hårsnoddarna och vykortet. Inte konstigt att deras ekonomi rasade om fler gör likadant, men helt klart en trevlig sak för mig.
* Min finska väninna upplyste mig om att i Finland har man den bästa sporten någonsin, kast med Nokiatelefon. Rekordet ligger för närvarande på 94m.
* Islands officiella grundare , Jón Sigurðsson, dog 39 år innan landet blev självständigt. Islands självständighetsdag är den 17 juli, Jóns födelsedag.
Det var allt jag kommer på just nu! På återseende mina kära små läsare!
fredag 8 juli 2011
Tre månader på vulkanön, säsong två, Hveragerđi.
Jag är nu på mitt nya jobb, frost and fire, som ligger i Hveragerđi, en stad med ca 2000 invånare ca 30-40 min utanför Reykjavik. Det är dock en stad, om än liten. Vi har ett Bouns (riktig icaliknande butik), två bagerier, blomsterhandlare, en outlett butik och växthus i massor. Hveragerđi är nämligen känt för sina växthus och heta källor. Överallt stiger det ånga upp ur marken och en svag doft av äggfis slår ibland emot dig. Så här ska jag nu bo i ca 8 veckor och ärligt talat kommer det nog inte vara något problem alls! Jag jobbar med två tjejer, Lucy från Tjeckien och Ann-Louisa från Tyskland. Båda pratar mycket bra engelska och även om ingen av dem är så där jättetrevlig och överambitiös i sina försök att lära känna mig så är båda trevliga och välkomnande. Jag tror jag vann lite bonuspoäng när jag lagade middag, spagetti med köttfärssås med kladdkaka till dessert, eftersom det visade sig att det var deras första 'riktiga' middag i det här huset. Det visade sig att dessa två tjejer är lite som vår egen fröken Camilla Lind, äter mest färdigrätter och nudlar. Och kakor, de gillar verkligen sina kakor. Men vi har två sovrum, kök och vardagsrum med tv. Visserligen bara med en isländsk kanal men det är bättre än inget. Imorgon ska jag kolla om man kan koppla in datorn till den, det vore lyx! Så imorgon börjar mitt nya liv som städerska/ receptionist.
Nu ska jag gå och duscha och sen sova sött i min nyinköpta säng. Imorgon ska jag upp kl 07 och göra frukost till våra gäster. Jag ser riktigt fram emot det.
Kram kram!
Nu ska jag gå och duscha och sen sova sött i min nyinköpta säng. Imorgon ska jag upp kl 07 och göra frukost till våra gäster. Jag ser riktigt fram emot det.
Kram kram!
alls well that ends well!
Under streckkoden står det 'homo sweet homo'Så, detta jobb, jag tänker att ni vill veta om det. Ja, det är ett hostel men 17 rum som ligger ca 30 min från reykjavik, med en för Island bra bussförbindelse. Ca 7 bussar/ dag till skillnad från innan då det var 1 buss/ dagen. Det ägs av ett par där kvinnan, Anna, pratar svenska (!!) och mannen pratar Danska. Båda talar flytande och riktigt bra engelska. På det här hotellet jobbar två tjejer till, en tysk och en från Tjeckien (om jag förstod Eva rätt) och tillsammans ska vi städa rummen, ta emot gäster och fixa frukost. Vi serverar tydligen ingen annan mat än frukost förutom till oss själva. Jag kommer asså bo i närheten, gratis, med de andra tjejerna och vi får all mat betald. De köper tydligen in mat till oss som vi kan laga själv på kvällarna. Helt galet, men jag gillar det! Enda nackdelen so far är att jag jobbar 6 dagar i veckan. Om jag vill ha några dagar ledigt i rad så kan jag 'spara' genom att jobba fler dagar i rad. Jag ska genast spara tills M&M kommer hit i augusti! Och det verkar inte vara helt jobbigt, tydligen så jobbar man till runt 4-5 tiden som mest på dagaran så jag kommer ha lediga kvällar och det räcker. Jag är ju ändå här för att jobba. Och Eva lovade mig att det fanns hästar i närheten! Så ja, det känns sjukt bra, jag är glad igen och hoppfull inför framtiden. I dag klockan 14.30 ska jag möta maken och han ska skjutsa ut mig till mitt nya jobb och bostad.
Igår när jag fick dessa underbara nyheter och dessutom tillbaka alla pengar från hostelet Reykjavik Backpackers (som förövrigt alla borde bo på jämt! Sjukt trevligt och bra på alla vis!) för de nätter jag bokat där men inte skulle använda, så bestämde jag mig för att fira! Hur firar man bäst? Jo man ringer Malin och Milla, tjejerna som jag mötte första dagen i Reykkjavik och som jobbar på ett hotell på andra sidan ön. De var passande nog i stan just i går så vi möttes upp och trasskade in på maskeradbutiken i stan. Det skulle inköpas en mask!
En del av utbudetVi testade typ alla masker vi kunde och hittade var sin. Milla kommer nämligen från Uppsala och vi bestämde oss genast för att vi ska gå på Värmlands maskeradbal i höst. Jag har masken, nu ska jag bara hitta min martchande klänning!
Mitt slutgiltiga valSen blev vi hungriga och hittade en sjukt bra och billig steakhouse där vi åt middag. Jag åt häst igen. Nom nom nom! Stället går nu även under namnet Mr Shiny-Pants eftersom vår kypare var så där löjligt söt och trevlig och hade på sig tighta jätteglansiga svarta byxor. Det hela var mycket uppskattat av oss tre.
Nom nom nom - mat!När kvällen kom så hade vi lite andra planer, en haunted tour. Det var nämligen något som mr rolig Free Guide tipsade om så jag lyckades få med mig lite nordjobbare på en spökrunda. Nu skulle det visa sig att det var en ganska dålig spökrunda men jag gillar ju att få veta lokalhistoria så jag var rätt nöjd ändå. Dock var inte alla det så vi bestämde oss för att trösta oss med en cider. Jag tog med tjejerna till BjarniFel sports bar. Inte så kul med sport kanske men de gör en kick-ass mojito! Maria, du skulle älska stället! De har massor med jättegoda drinkar och en söt bartender från England, hur kan det bli fel? vår teori är att de lockar dit killarna med sporten och tjejerna med drinkarna!
Nu var det dock så att jag var ute med fröken Übergod finne, Noora, i tisdags så jag var itne jättesugen på drinkar utan tog två corona och var nöjd med det. Noora och jag hade jättekul när vi var ute senast, vi skulle bara kolla på nattlivet men hamnade på Den Danska Kro med hennes lägenhetskompis, en annan nordjobbare som heter Birger, är från Norge och är så sjukt söt. Han har ett leende att dö för och är jätterolig. Så vår glada lilla trio var ute till mitt i natten, blev riktigt jättefulla och alla var gruvligt bakfulla dagen efter. Jag och Noora var dock lediga medan stackars Birger fick jobba bakfull. Jag upptäckte dock ett problem, Island har inga vettiga pizzor! Hur kan man bota en bakfylla utan pizza?! Det gick iaf inte bra med en grillad panini och en kopp te. Mycket obra! Jag var bakfull mycket längre än beräknat vilket också bidrog till min ovilja att bli full igen. Men tillbaka till igårdagen!
Så, ja, spökturen innehöll för lite spöken och för mycket vanlig historia, men drinkarna tröstade alla som var ledsna över detta.
Nu var det dock så att jag var ute med fröken Übergod finne, Noora, i tisdags så jag var itne jättesugen på drinkar utan tog två corona och var nöjd med det. Noora och jag hade jättekul när vi var ute senast, vi skulle bara kolla på nattlivet men hamnade på Den Danska Kro med hennes lägenhetskompis, en annan nordjobbare som heter Birger, är från Norge och är så sjukt söt. Han har ett leende att dö för och är jätterolig. Så vår glada lilla trio var ute till mitt i natten, blev riktigt jättefulla och alla var gruvligt bakfulla dagen efter. Jag och Noora var dock lediga medan stackars Birger fick jobba bakfull. Jag upptäckte dock ett problem, Island har inga vettiga pizzor! Hur kan man bota en bakfylla utan pizza?! Det gick iaf inte bra med en grillad panini och en kopp te. Mycket obra! Jag var bakfull mycket längre än beräknat vilket också bidrog till min ovilja att bli full igen. Men tillbaka till igårdagen!
Så, ja, spökturen innehöll för lite spöken och för mycket vanlig historia, men drinkarna tröstade alla som var ledsna över detta.
Man kan inte vara ledsen om man är full!När allting stängde gick vi till motsvarighets-ica och köpte choklad och godis, ty de behövs tydligen om man är full. Malin och Maria åkte tillbaka till andra sidan ön i morse och de passade på att fylla godisförrådet ordentligt. De jobbar verkligen mitt ute i ingenstans, på en månbasliknande hotell vars enda uppgift är att ligga i mellan punkt A och B så att folk från punkt A som ska till punkt B kan sova och äta någonstans. Och folk från punkt B som ska till punkt A kan sova och äta någonstans. Man kan ju tycka att folk från punkt A och punkt B kunde bestämma sig för vilken punkt de ville se och sen stanna där icke! Så godis behövs som tröst.
Malin, Steinur, Milla, EvyEfter öl och godis så bestämde vi oss för att hitta en efterfest och eftersom killen vi träffat på ica sa åt oss att "gå till dammen och sen till höger och komma och grilla korv med oss" så försökte vi göra exakt det. Vi hittade en sjukt kul spontanfest i en park där folk verkade samlas, dricka öl, kasta frisbee och grilla korv. Tyvärr pratade alla isländska och och vi var lite för flummiga för att göra något vettigt så vi gick hem efter att ha klättrat lite i klätterställningen och lärt oss fina isländska fraser av en trevlig tjej. Så runt halv tre damp jag ner i min säng och som som en liten klubbad get fram tills kl tio i morse.
Så nu sitter jag här, två timmar kvar tills jag blir hämtad och del två av denna sommar börjar. Jag tror del två kommer kicka del ett hårt, hårt i rumpan! om inte annat bara för att jag får bo kvar i närheten till denna mysiga, roliga och blåsiga stad!
Over and out, whit love!!!
måndag 4 juli 2011
kultur och kofta
I dag skulle jag bara ut och jaga ner lite frukost, något som är svårare än det låter ty isländarna är bra på att ha caféer med kakor och restauranger överallt men de är dåliga på att ha frukostställen. Jag vill typ hitta ett subway men sån tur har jag inte haft än. I dag var det svårare än vanligt, så svårt att jag till och med missade frukosten helt. Jag råkade nämligen, när jag klev ut genom dörren, kliva rakt in i en turistgrupp. Mitt i gruppen står en lång, trevlig isländare med en fin t-shirt som det står FREE TOUR på. Nu är ju inte jag sämre än att jag hakade på, vad ska man annars göra en dag helt utan planer?
Bästa, roligaste guiden någonsin
Så de följande två timmarna följde jag efter den glada guiden och resten av turisterna runt Reykjaviks centrum. Jag fick lära mig massor av historia, roliga anekdoter och allmänt trams. Herr Guide berättade om Islands grundare som dog 100år innan de blev självständiga och hur bankirerna drog Islands ekonomi i botten. Visste ni att Reykjaviks borgmästare tidigare var stå upp komiker och gick till val med valspråket jag kommer inte hålla något alls som jag lovar? Eller att Reykjaviks första fängelse numera är bankväsendets högkvarter? Eller att Island inte har en arme men de skickade faktiskt EN person till irakkriget, en blond söt tjej som var där i typ tre månader.
Eftersom de inte har en arme så har de inget monument till den okända soldaten, istället har de en staty som heter 'den okända medborgaren'
Jag kommer känna mig så stolt när jag bär dessa!
Titta så varm jag är! Gos gos gos!!
Denna återfinns på the English Pub, mycket talande.
Det här är mycket bättre graffiti än den vi har i Sverige.
Bästa, roligaste guiden någonsinSå de följande två timmarna följde jag efter den glada guiden och resten av turisterna runt Reykjaviks centrum. Jag fick lära mig massor av historia, roliga anekdoter och allmänt trams. Herr Guide berättade om Islands grundare som dog 100år innan de blev självständiga och hur bankirerna drog Islands ekonomi i botten. Visste ni att Reykjaviks borgmästare tidigare var stå upp komiker och gick till val med valspråket jag kommer inte hålla något alls som jag lovar? Eller att Reykjaviks första fängelse numera är bankväsendets högkvarter? Eller att Island inte har en arme men de skickade faktiskt EN person till irakkriget, en blond söt tjej som var där i typ tre månader.
Eftersom de inte har en arme så har de inget monument till den okända soldaten, istället har de en staty som heter 'den okända medborgaren'Efter denna upplyftande och lärorika rundtur bestämde jag mig för att ta en tur på stan. Jag började också bli väldigt hungrig eftersom min frukost blivit så uppskjuten. som tur var hittade jag en ställe som serverade 300g burgare och efter att ha glupat i min en sådan, med bacon och extra ost, var jag så mätt att jag knappt orkade gå hem. Så istället spatserade jag sakta gatan fram och fann mig plötsligt vara på shopinghumör. Men som alla som varit och shopar med mig vet, jag är inte den som köper söta toppar och länga klänningar. Inte så ofta i alla fall. Istället hittade jag en rolig affär som heter Dogma, de har massor med roliga t-shirts och jag råkade komma därifrån med två av dem.
Jag kommer känna mig så stolt när jag bär dessa!Sen hittade jag en väldigt rolig secondhand affär som verkade vara en blandning mellan Indiska och uppsalas reggiefestival. Men de hade också en hel avdelning med isländska yllekoftor! Eftersom det regnade ihärdigt under hela rundturen och ja, typ jämt och ständigt i det här landet, så kände jag plötsligt att jag nu behövde en tjock stor kofta! Tänkt och gjort, jag köpte en tjock tröja som kommer hålla mig varm hela sommaren här, och antagligen stora delar av hösten hemma i svea rike. Den martchar finfint med min tidigare inköpta yllemössa. Och bäst av allt, jag sparade ca 8000 ISK (~500 skr) på att köpa min fina tröja second hand.
Titta så varm jag är! Gos gos gos!!Dessa islandströjor är lite roliga, det verkar lite som att typ alla har en, den matchar till allt. Vanligast är att man ser folk ha tröjorna till jeans, gärna med en vanlig tunn tröja under, lite som en yllejacka. Men i dag så jag en mycket stilig man i kostym, men under kavajen och över skjortan hade han en snygg, svart islandströja. Det lustiga var att det faktiskt så väldigt snyggt ut. jag säger bara det, mer tjocka tröjor till oss frusna nordbor! Sen vandrade jag runt en stund till och hittade lite roliga skyltar jag tänkte dela med mig av.
Denna återfinns på the English Pub, mycket talande.
Det här är mycket bättre graffiti än den vi har i Sverige.Tänkte passa på att hälsa att jag även har uppdaterat lite gamla blogginlägg med nya bilder, om någon är intresserad.
Kram!
Kram!
I goda vänners lag
I går var en bra dag. Jag spenderade första halvan av dagen med att läsa en bok på ett trevligt cafe och den andra halvan av dagen med att dricka alkohol.
Noora, i otroligt dålig bildkvalité, skyller på att det är en mobilbild
Det hela började med ett tips jag fick från den trevlige Herr Martin Holmberg, tapas på isländskt vis rekomenderades att testas så det gjorde jag, och gott sällskap fick jag med mig! Det finns nämligen en väldigt trevlig finsk tjej som heter Noora här i Reykjavik, henne mötte jag upp när hon hade slutat jobba vid sextiden. Sen var det tags för tapas! En väldigt trevlig och söt kypare visade oss till ett bord och vi började försöka förstå oss på menyn.det tog en bra stund, våra gemensamma språkkunskaper och i ett fall även dictionare.com, men vi lyckades tillslut beställa följande; rökt lunnefågel med blåbärsbrännvinssås, islandshästföl med potatismos och gräddsås, krokodil á la Dundee (vet inte riktigt vad det betydde men det var en god chutney till) och baconinlindade räkor med dadelsås. Till detta beställdes även en kanna sangria. Sangrian var mycket god. Liksom krokodilen och hästen men vi blev båda grymt besvikna på lunnefågeln. Den smakade inte kyckling som vi hoppats på, utan mest havsvatten. Väldigt salt med en bismak av tång, den var faktiskt näst intill äcklig, mycket tråkigt.
Det var godare än bilder får det att framstå
Till efterrätt blev det tapasdesert, chokladkaka, chokladmousse, skyr och creme brulé. Här kan vi snacka om gott gottigott gott. Fast jag tror nog sällskapet var bäst ändå, sjukt trevligt att bara snacka strunt en en kompis en hel kväll. När sangrian var slut och notan betald så gick vi vidare till ölsmedjan, ett mycket trevligt ölhak som låg runt hörnet. Vi tog var sig Polar Beer och fortsatte vårt struntprat. Vi kom även fram till att vi ska gå ut och dansa i morgon, testa på Reykjaviks nattliv och faktiskt använde den där klänningen som vi båda hade packat ner i resväskan. Jag ser redan fram emot det!
I dag verkar solen skina och eftersom detta i sig är ett mindre mirakel så ska jag nog gå ut och titta lite på den, kanske mata en anka i dammen.
kram!!
Noora, i otroligt dålig bildkvalité, skyller på att det är en mobilbild
Det var godare än bilder får det att framståI dag verkar solen skina och eftersom detta i sig är ett mindre mirakel så ska jag nog gå ut och titta lite på den, kanske mata en anka i dammen.
kram!!
lördag 2 juli 2011
Dagdriveri på hög nivå
I dag fick jag ett mail från Nordjobb, har jag tur ska jag jobba resten av sommaren i den lilla staden Hofn på andra sidan ön. Visst, än så länge är det inte mer är ett kanske, men bara detta lilla gjorde mig så mycket gladare och piggare.
Så jag tog mig i kragen, trotsade regnet och gav mig ut i jakt på käk. Jag hittade en trevlig bar, the English Bar, där kände jag mig som hemma, tog en pizza och drack en öl. Sen en till, godare öl. Det skulle visa sig vara inte helt smart. Jag blev nämligen lätt packad. Fråga mig inte hur, det var länge sen jag blev full på två öl så jag skyller på att det är den första ölen jag fått i mig på typ två månader. Men jag fick ganska roligt i alla fall, speciellt eftersom de hade en stor platt-tv på väggen som visade något som liknade postkodsmiljonärens vattenkampgrej som Robert var med i förut. Massa folk som tävlade i vattenhinderbana, ren galenskap men rätt så underhållande. När ölen var slut begav jag mig mot mitt mål för kvällen, biografen! Jag fick nämligen för mig att bio är ett utmärkt sätt att fördriva kvällen på och de visar ju X-men, the first class, hur kan detta vara en dålig ide? Nu var det iofs nära att jag missade min bio eftersom jag inte visste var bion låg och de där ölen gjorde mig lite för lullig för att riktigt orka lista ut hur map-appen funkar. Jag gick alltså vilse. En hel del till och med. Men efter att ha jagat lite gäss och korsat en väg på ett lite lagom tvivelaktigt sätt så kom jag fram, precis i tid till reklamen. Jag var mycket nöjd. Nu fick jag även lära mig hur bio på Island funkar. Till skillnad från tysk bio så dubbar man inte filmer och popcornen är som tur är inte täckta i socker utan salt som sig bör. Däremot verkar man inte ha platsbiljett, inte som jag förstod det iaf. Det står inget på biljetten och folk verkar mest bara sätta sig där det finns plats. Lustigt, ja, men inte lika lustigt som vad som hände efter halva filmen. På Island har man biopaus! Mitt i filmen så är det reklampaus, helt galet! det är ju lite poängen med bio, ingen rekalm. Nu klagade jag iofs inte så mycket, jag var nämligen rejält kissnödig så just i dag var jag glad åt pausen. Och jag kan inte riktigt bestämma mig om det är så dåligt med filmpaus egentligen. Kissa, röka eller köpa mer popcorn är saker man kan behöva göra mitt i iland. Dessutom, om jag kollar på film hemma måste jag ju avbryta minst tre gånger för att koka mer te, varför då inte på bio? ja, inte koka te då, utan ha paus. Isländarna kanske inte är så tossiga ändå.
Under bion han jag även nyktra till lite så när jag skulle hem hittade jag en snabb, rak och enkel väg. Utan karta. Jag känner mig lite som en riktigt reykjaviksbo. Men det tog ett tag för mig att komma hem ändå, jag var tvungen att göra ett stopp på vägen. Jag hittade nämligen en så fantastisk gammal kyrkogård att jag kände mig tvungen att strosa runt där ett slag. Det var tydligen en av Reykjaviks äldsta och ingen har begravts där på typ 60 år och det ligger massa kändisar lite var stans. Jag lallade runt där bland blommorna, träden och gravarna en bra stund, det var så mysigt. Okay, mysigt är kanske fel ord. Tyst, rofyllt och rogivande är bättre ord. Trivsamt var det i alla fall. Det var en så härligt gammal och lummig kyrkogård, massor med träd och grönska och det luktade sommar från alla blommor. Tillslut slet jag mig från grönskan och gick jag dock hem. Så nu sitter jag är, bloggar och kollar på Youtube och planerar min morgondag.
Stor kram till er alla!
Ps; Tack Maria, jag skyller dig för att jag har fått Om sanningen ska fram av Eric Amarillo på hjärnan. Innan jag åkte han jag lyssna på den en gång i din bil! Fy!
Så jag tog mig i kragen, trotsade regnet och gav mig ut i jakt på käk. Jag hittade en trevlig bar, the English Bar, där kände jag mig som hemma, tog en pizza och drack en öl. Sen en till, godare öl. Det skulle visa sig vara inte helt smart. Jag blev nämligen lätt packad. Fråga mig inte hur, det var länge sen jag blev full på två öl så jag skyller på att det är den första ölen jag fått i mig på typ två månader. Men jag fick ganska roligt i alla fall, speciellt eftersom de hade en stor platt-tv på väggen som visade något som liknade postkodsmiljonärens vattenkampgrej som Robert var med i förut. Massa folk som tävlade i vattenhinderbana, ren galenskap men rätt så underhållande. När ölen var slut begav jag mig mot mitt mål för kvällen, biografen! Jag fick nämligen för mig att bio är ett utmärkt sätt att fördriva kvällen på och de visar ju X-men, the first class, hur kan detta vara en dålig ide? Nu var det iofs nära att jag missade min bio eftersom jag inte visste var bion låg och de där ölen gjorde mig lite för lullig för att riktigt orka lista ut hur map-appen funkar. Jag gick alltså vilse. En hel del till och med. Men efter att ha jagat lite gäss och korsat en väg på ett lite lagom tvivelaktigt sätt så kom jag fram, precis i tid till reklamen. Jag var mycket nöjd. Nu fick jag även lära mig hur bio på Island funkar. Till skillnad från tysk bio så dubbar man inte filmer och popcornen är som tur är inte täckta i socker utan salt som sig bör. Däremot verkar man inte ha platsbiljett, inte som jag förstod det iaf. Det står inget på biljetten och folk verkar mest bara sätta sig där det finns plats. Lustigt, ja, men inte lika lustigt som vad som hände efter halva filmen. På Island har man biopaus! Mitt i filmen så är det reklampaus, helt galet! det är ju lite poängen med bio, ingen rekalm. Nu klagade jag iofs inte så mycket, jag var nämligen rejält kissnödig så just i dag var jag glad åt pausen. Och jag kan inte riktigt bestämma mig om det är så dåligt med filmpaus egentligen. Kissa, röka eller köpa mer popcorn är saker man kan behöva göra mitt i iland. Dessutom, om jag kollar på film hemma måste jag ju avbryta minst tre gånger för att koka mer te, varför då inte på bio? ja, inte koka te då, utan ha paus. Isländarna kanske inte är så tossiga ändå.
Under bion han jag även nyktra till lite så när jag skulle hem hittade jag en snabb, rak och enkel väg. Utan karta. Jag känner mig lite som en riktigt reykjaviksbo. Men det tog ett tag för mig att komma hem ändå, jag var tvungen att göra ett stopp på vägen. Jag hittade nämligen en så fantastisk gammal kyrkogård att jag kände mig tvungen att strosa runt där ett slag. Det var tydligen en av Reykjaviks äldsta och ingen har begravts där på typ 60 år och det ligger massa kändisar lite var stans. Jag lallade runt där bland blommorna, träden och gravarna en bra stund, det var så mysigt. Okay, mysigt är kanske fel ord. Tyst, rofyllt och rogivande är bättre ord. Trivsamt var det i alla fall. Det var en så härligt gammal och lummig kyrkogård, massor med träd och grönska och det luktade sommar från alla blommor. Tillslut slet jag mig från grönskan och gick jag dock hem. Så nu sitter jag är, bloggar och kollar på Youtube och planerar min morgondag.
Stor kram till er alla!
Ps; Tack Maria, jag skyller dig för att jag har fått Om sanningen ska fram av Eric Amarillo på hjärnan. Innan jag åkte han jag lyssna på den en gång i din bil! Fy!
Biter i det sura äpplet och erkänner nederlag
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ibland är visst nu. Jag fick sparken. Det känns fett okul att erkänna men det är så det ligger till. Jag är tydligen lat och otrevlig, känns inte så kul att få det som betyg. Till mitt försvar så är det svårt att vara effektiv på ett nytt jobb där man inte vad vad som ska göras och inte förstår de instruktioner man får, eftersom de är på isländska. Men men, saker och ting händer, som Forrest Gump säger, shit hapens, och just nu kan jag inte göra något åt det.
Så nu är läget som så att jag har inkvarterat mig på ett trevligt hostel i Reykjavik, utrustad med min lön och en hembiljett, väntandes på nyheter. Det är nämligen så att eftersom jag åkte hit med Nordjobb så försöker de hitta ett nytt jobb till mig, vilket vore en bra sak. Annars så lär jag åka hem igen nästa vecka och om så är fallet kommer jag väl antagligen spendera min sommar i Norrtälje eftersom jag redan hyrt ut min lägenhet. Tänk så det kan gå. Men som tur är så är jag ju en rätt sorglös människa, det vet ni ju redan, så jag hoppas på det bästa. Som Kim en gång sa, is i magen, ingen nåd! Jag hoppas fortfarande på det bästa, ett nytt, kul jobb, gärna i närheten av civilisation och engelsktalande människor. Dessutom är jag ju nu i Reykjavik, en stad! Med folk! Och barer! Min plan för kvällen är att gå ner till The English Pub och införskaffa mig middag och öl. Sen ska resten av helgen spenderas med att mata ankor vid dammen, gå på museum, hitta roliga affärer och hoppas på det bästa. Jag har redan hittat en pysselbutik som slår panduro med hästlängder, alltid något. Och det finns två saker jag ska göra innan jag åker hem, oavsätt när det blir, besöka blå lagunen och rida! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag kommer hem utan dessa två upplevelser, men här har du fler fördelar med att nu vara i en stad; direktbussar till alla turistiga saker du kan tänka dig! Sjukt bra! Så jag håller hoppet levande och humöret uppe, jag föreslår att ni gör desamma.
kram!
Så nu är läget som så att jag har inkvarterat mig på ett trevligt hostel i Reykjavik, utrustad med min lön och en hembiljett, väntandes på nyheter. Det är nämligen så att eftersom jag åkte hit med Nordjobb så försöker de hitta ett nytt jobb till mig, vilket vore en bra sak. Annars så lär jag åka hem igen nästa vecka och om så är fallet kommer jag väl antagligen spendera min sommar i Norrtälje eftersom jag redan hyrt ut min lägenhet. Tänk så det kan gå. Men som tur är så är jag ju en rätt sorglös människa, det vet ni ju redan, så jag hoppas på det bästa. Som Kim en gång sa, is i magen, ingen nåd! Jag hoppas fortfarande på det bästa, ett nytt, kul jobb, gärna i närheten av civilisation och engelsktalande människor. Dessutom är jag ju nu i Reykjavik, en stad! Med folk! Och barer! Min plan för kvällen är att gå ner till The English Pub och införskaffa mig middag och öl. Sen ska resten av helgen spenderas med att mata ankor vid dammen, gå på museum, hitta roliga affärer och hoppas på det bästa. Jag har redan hittat en pysselbutik som slår panduro med hästlängder, alltid något. Och det finns två saker jag ska göra innan jag åker hem, oavsätt när det blir, besöka blå lagunen och rida! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag kommer hem utan dessa två upplevelser, men här har du fler fördelar med att nu vara i en stad; direktbussar till alla turistiga saker du kan tänka dig! Sjukt bra! Så jag håller hoppet levande och humöret uppe, jag föreslår att ni gör desamma.
kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)