ashes to ashes

I dag bestämde jag mih för att ta en promenad. Jag såg på min fina turistkarta att det ska finnas en sevärdhet ca 5km uppströms och detta blev mitt mål.

Hittade lite fin natur i närheten och passade på att dokumenteta den. Det var även skönt att stå still en sekund eller två, jag gick i STARK motvind hela promenaden. Tog dubbelt så lång tid att gå dit som att gå hem.

jag fann mitt mål och snacka om att jag känner mig snuvad på konfekten. Jag kanske borde ha googlat det innan men den severdhet jag gått för att se visade sig vara en liten blå skylt. Tydligen är detta en plats i någon gammal islänsk saga men eftersom jag inte läst den så gick jag miste om platsens storhet. Jag valde att gå vidare åt ett annat håll. På hemvägen insåg jag att jag blev väldigt dammig när jag gick över ängarna. Det var då det slog mig, det är inte damm, det är aska! Aska som lagt dig på maken och som bara rörts upp för att jag klampar omkring i det. Hela jag hann bli täck, kläder, skor, i ögon och mun. Jag börjar förstå varför isländarna har ansiktsmasker i första hjälpen lådan, aska tar sig ju in över allt!

Trots aska hittade lite gröngräs att softa i.

Efter fyra timmar var jag hemma igen, hungrig och i behov av en dusch, men glad ändå!

Published with Blogger-droid v1.7.2

borta med vinden

mitt försök till hemkänsla, kinderäggsleksaker.

tummen mår bättre, omplåstrad och skyddad.

Hella är två saker, blåsigt och tråkigt. det blåser faktiskt nästan jämt här, mycket. rejäla vårstormar viner utanför dörren ständigt, ofta med regn som följd. det regnar ganska mycket också, på det hela taget så,verkar ostadigt väder vara det normala. det kan vara molnigt på morgonen, strålande mitt på dagen bara för regna på kvällen. jag har ännu inte uppleft en helt molnfri himmel här. tur att jag tog med mig mycket långärmat och varma träjor.

sen är det tråkgt. otroligt tråkigt. jag trode att Hella skulle vara en stad och det kanske det är, men inte enligt svensk standard. Hella består av en skola, ett trevligt bageri, en hantverksbutik, en bensinmack, ett wannabe-ica, ett apotek, en bilutflykts-firma, en bank och en påståd hästfarm jag inte hittat än. utöver det så finns det bara villor. det gör att jag har tråkigt. eftersom min jakt på hästar än är fruktlös så har jag inget att göra på dagarna, INGET! jag har inget kafé att hänga på, jag har inga butker att shopa i, inga vänner att mysa med, det är nästan poetiskt så tråkigt man kan ha på en öde kontinent. för det är verkligen öde. det är tomma gator och få bilar, det märks påtagligt att den här ön bara huserar 300 000 personer totalt. så tills att jag åker hem eller Islands population ökar med ett par hundra procent, vilket som nu kommer först, så är en bok och min dator mitt bästa sällskap. jag önskar dock jag hade fått med mig mer serier. kan inte någon skicka hit ett usbminne med alla gilmore girls, one tree hill, roswell, harry potter, greek och allt annat som kan tänkas vara roligt? snälla? nåja, än dör jag inte av uttråkning, jag har ju alltid möjlighet att åka in till selfors eller reyjavik om jag behöver en social kick.

Published with Blogger-droid v1.7.2

lägger frukosten på is

igår valde jag att intaga en kycklingsallad till middag, i min stuga. nu blev det så att jag inte åt upp allt men eftersom jag är den förutseende människa jag är så tänkte jag att jag kan ju äta resten till frukost och stopade in den i kylen. nu är kockan ett och jag vill ha frukost. då inser jag hur bra den här kylen egentligen är-min sallad är fryst! ytterst obra. så nu sitter jag här i min säng, hungrig, med en kopp te och tittar på när is smälter. ska jag ta detta som ett tecken på att det är dags att uppsöka det där bageriet jag gått förbi inne i Hella? låter onekligen som en bra sak att göra på en ledig dag.

annars då? jo, tack vare min nya LG-P500 har jag verkar fått ordning på nätet, vilket gör mig till en lycklig människa. jag har roat mig med att hitta skojiga appar och läsa mail. hitintills är det endiga deppiga i kråksången det faktum att min restipps-app bara visar "det finns inget att göra i Hella, Island" som enda medelande. jo tack, som att jag inte redan viste det. än så länge är mitt enda nöje att testa isländs mat. pizzorna är inte lika goda som hemma, men burgarna är bra mycket godare. igår åt jag den isländska vertionen av en renklämma, tunbröd med rökt lammkött, mycket gott. fast här rullar man inte tunbrödet, här brer man mycket smör på det och täcker det i tunt skivat kött. det är lite som att lägga ett köttpussel! sen skär man varje macka i fyra tårtbitar och äter upp, mycket gott. och vill man ha desert så föreslår jag ett torn av karameliserade pannkakor, något alla borde testa, nom nom nom! för er karnevorer som vill ha mer ordentlig föda rekomenderar jag häst. häromdage åtnjöt jag innanlår av islandshäst och det var så jävla gott! jag tänker att det lär ju vara stört omöjligt att få tag på i sverige så planerar att äta massor av det så länge jag är här. men om någon glad uplänning skulle råka se häst på menigos beställningslista, köp hem ett par kilo och jag lovar att kocka nästa gasque!

på tal om ätbara saker, vår kära Bjarni verkar tycka att torkad fisk är gott, det är mycket oklart varför men jag tänker att vi kan avgöra detta demokratiskt. jag tar helt enkelt med mig lite fisk hem så ses vi på svantes och avgör vem som har rätt. fast Lia slipper, hon ska få en burk skyr så hon blir glad. skyr är förövrigt en typ av tjock, mild yougurt som isländningar gillar.

nu ska jag ut och hitta en ofryst frukost, kram på er alla!

Published with Blogger-droid v1.7.2

fuck yhea!!

Så där ja! Tack vare Brostöms fantastiska tips så har jag nu en boggapp! Så nu jävlar ska det bloggas. Fast tror jag börjar på riktigt imorgon, just nu har jag lite för ont i fingret för att skiva så långt ty jag råkade ut för lite närkontakt av tredje graden i dag. Mellan min tumme och kökets nya, väldigt vassa mandolin. Nej, inte musikinstrumentet, skärmaskien. Jag saknar nu en stor bit tumme och har ett stort plåster i stället, inte jättekul.
Nu ska jag sova och hoppas smärtan försviner.

Puss o kram

Published with Blogger-droid v1.7.2

Alla lösningar är bra utom de dåliga

Sådärja, tänk som det kan bli. I dag vaknade jag tidigt ty jag hade bestämt mig för att ta mig in till Reykjavik igen, bara över dagen. Tog med mig datorn och bestämde att nu skulle den här internetfråga få en lösning, en gång för alla! Det blev inte den lösningen jag hade tänkt men det blev en lösning i alla fall. Jag åkte tillbaka till Siminnbutiken och beklagade mig. Den übertrevliga rödblonda söta datamannen bakom disken förstod mitt problem och beklagade misstaget, deras 3Gstickor har inte drivrutiner för linux. Nähäp. Så fett obra för lilla mig då! Men han var så trevlig och höll med om att det var dåligt av Island att inte godkänna linux som något man använder. Tydligen så är typ alla servrar på Island linuxdrivna men inga datorer. Detta förklarar varför datasnubbern på àrhus höjde ögonbrynen till himlen och utbrast "your a user?!" när jag förklarade att min dator har linux. Sen blev han helt förtjust och sa att han gärna skulle vilja leka med den någon gång, det hade han tydligen aldrig gjort. När jag sa att han fick leka med min dator hur mycket han ville, nästan hoppade han upp och ner och med ett glatt leende förklarade för alla andra att jag var en nörd, men beundran i rösten! Jag valde att inte upplysa honom om hur lite jag egentligen förstår av linux... så eftersom detta med linux verkar vara något främmande för Islänningarna satt jag en god stund och dividerade internetproblemet med Siminnmannen. Efter en del dividerande och drivrutinssökande kom vi fram till att det nog inte skulle gå att ge mig något 3Gnät. Så jag köpte en ny telefon istället! Ja, faktiskt, det var vad jag gjorde! En söt, slimmad liten LGmobil, med pekskärm, internet och allt annat trams jag uppenbarligen nu vill ha. Jag vet att jag hade stora planer på att finkamma mobilmarknaden när jag kom hem igen, leta, söka och slutligen bestämma mig för den som skulle passa mig bäst men nej, nu blev det inte så! Likt min mamma när hon köpte sin gammla Toyota Corolla en gång i tiden så gick jag på instinkt och ett snabbt beslut! Nu hoppas jag bara att min nya mobil kommer tjäna mig lika bra som mammas bil tjänade henne. Men jag har en bra känsla i magen, det här kommer bli sjukt bra!

Så nu sitter jag på mitt favoritkafé, Babalu, och surfar, äter sjukt god kaka och väntar på att bussen ska ta mig hem igen. En dag som inte gick enligt planerna men likväl med ett gott resultat är på väg att ta slut. Imorgon är det dags för jobbet igen.

Kramar till er alla!!

Jakten på det försvunna nätet

I dag är jag ledig och väljer att spendera dagen med att fördjupa mitt sökande i jakten på det förlorade internet. Jag har inte lyckats lösa det här med att mitt nyinköpta 3Gnät inte vill installera sig vilket gör mig arg. Jag bad specifikt om ett nät som skulle vara kompatibelt med en linuxdator men ack nej. Jag känner mig lurad. Är inte på humör att lägga ut massa pengar på något som inte funkar. I morgon är det jag som blir tvungen att dra in till Reykjavik igen och skälla lite på folket som jobbar på Siminnbutiken så förhoppningsvis kanske allt löser sig. Om jag har tur. Tills dess så sitter jag just nu och surfa på ett mystiskt öppet när som dykt upp, Arhus-Hotspot. Verkar som de fått igång den där större routern som de skulle. Inte för att de är så bra just nu, det är lika instabilt som en babys första steg, men det har just denna morgon givit mig en massa surftid. Från sittande ställning i min nästan bekväma säng har jag i dag läst mail, uppdaterat bloggen, läst hur Sara har det i Kenya, kollat upp hur det står till för vännerna i Kina och annat nyttigt. Känner mig som ett barn av min tid när två veckors internetabstinens äntligen är stillat.

Men en fördel med bortsprunget nät är tid över. Tid över till böcker och serier, eftersom det jag vanligtvis spenderar min tid med, vännerna, är på en annan kontinent. Så nu har jag slut på Game of Thrones också. Hade visserligen bara sju avsnitt, men de var sju bra avsnitt. Även böckerna börjar sina, Resehandbok för singlar som jag fick av mamma tog slut redan i helgen och Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann tog slut i morse, tack för den syster Maja, det var en sjukt bra bok! Jag rekommenderar alla att läsa hundraåringen, det var en av de bästa böckerna jag läst, rolig, smart, klok och helt vriden på alla vis. Fantastisk! Men ack, inte desto mindre utläst. Jag har bara två böcker kvar, båda i den underhållande genren töntig vampyrtjafs, men inte desto mindre underhållande. Det är ju skönt att man kan fly in i den textade världen när den verkliga är lite för tråkig för mitt eget bästa.

Andra saker man kan distrahera sig med är turistplaner. Då Martin och Maria redan har bokat sin resa hit och mamma själv har uttryck önskningar om att dyka upp, gör jag mitt bästa för att kartlägga platser vi bör besöka. Jag har redan fått en massa tips av den snälla Bjarni och tack vara ett besök på turistbyrån har jag nu kartor och guider till platser lite överallt. Oroa dig inte Maria, hästar står högt upp på listan och det finns gott om ställen att besöka. Kasta en sten i det här landet och chansen är stor att du hittar en häst eller en vulkan. Oavsett så kan det vara värt ett besök. En sak som man bör tänka på när man turistar på den här ön är vägarna. Många vägar är märka med 4x4-skyltar, de får bara beträdas av jeepar och andra terrängfordon. Dessa vägar är av dålig kvalitet eller bara allmänt svårframkomliga, ibland med vattendrag som måste korsas utan att det finns en bro. Vill man undvika brolösa vägar kan man alltid hålla sig till huvudvägen. Och jag menar vägen. Runt hela Island går en väg, väg nr 1, passande nog, som tar dig hela vägen runt Island. På många ställen är denna väg inte större än en vanlig Svensk tvåfilig 90-väg. Om jag mins bussguiden korrekt från första dagen här, så är väg nr 1 ganska ny och den har tydligen fått viss kritik. Vissa menar att den även om den binder ihop stora delar av ön så har den lämnat andra delar utanför, vilket bara gjort dem mer isolerade. Som att inte Island vore isolerat nog. Men det är en fin väg som enkelt tar dig i en cirkel runt ön så man behöver inte åka vilse om man inte vill, alltid en fördel. Jag har även räknat ut, baserat på den tid det tar att åka sträckan Reykjavik-Hella att det bör ta ca 16 timmar att åka runt hela ön. Kisspauser och fikastopp inte inräknade. Det känns lite lustigt att det tar lika lång tid att åka runt Island på samma tid som det tar att åka rakt i genom Sverige, skåne-norrland. Eller hur lång tid tog det igentligen för katten och pojken? Jag miss att pojken åkte bil men katten gick väl? Konstig bok att tvinga barn att läsa, jag lärde mig då inga landskap av den! Men så har geografi aldrig varit min starka sida. Som tur är finns det finns gott om kartor och kartor är jag sjukt bra på att läsa!

Kram!!!

Tree days of freedom; day 3 – I like drinking Irish tea, whit a little bit of Lapsang Souschong

Söndag. Dagen för att slutföra mitt uppdrag, hitta mitt 3Gnät!! Tack vara den mycket trevliga personalen på mitt hostel så hittade jag lätt bussen som skulle ta mig till Kringlan, Reykjaviks eget Gränby centrum. Bara att det var tre gånger så stort och öppnade först 13.00. Säga vad man vill om islänningarna men de har fattat det här med sovmorgon. På lördag och söndag öppnar inte affärerna förens efter lunch. Istället för våra dumma 10-15tider så har de här öppet mellan 13-17, det ger en gott om tid att bota bakfyllan från kvällen innan och ändå hinna göra vettiga saker på dagen. Nu var jag visserligen inte det minsta bakfull men det hindrar ju inte mig från att ogilla att gå upp på morgonen, oavsett orsak. Så vid ett-tiden släntrade jag in i denna enorma trävåningarsgalleria i jakt på mitt fria nät. Och jag fann det! Efter blott tjugo minuter och 14.980 ISK (~850 SWE) så hade jag i min hand ett 3Gnät och ett nytt simkort till telefonen. Victory! Jag frågade speciellt om det skulle funka med linux och den trevliga mannen förklarade glatt att det här skulle funka med allt. Jag är mycket nöjd, nu kommer jag kunna blogga så mycket mer! Enda problemet nu var att jag hade plötsligt en massa tid att döda innan min buss tillbaka till Hella skulle avgå så jag bestämde mig för att äta lunch och driva runt ett tag. Lunchställe valde jag på det faktum att de hade riktigt löste i stora burkar bakom disken, vilket skulle visa sig inte var det bästa sättet att välja lunchställe på. Lasagnen jag beställde visade sig vara vegetarisk och full med fetaost, serverad med avokadosallad och vitlöksdressing. Inte så gott kanske, men ätbart, och den mycket goda kannan chai vägde upp den mindre goda lunchen. Sen hittade jag min nya man-love, den otroligt söta, långa, bredaxlade, blonda killen med snygg hatt och klingande engelska som glatt förklarade för mig att ”självklart hade de lapsang, översta hyllan, i den gyllene påsen”, jag blev genast kär och lycklig. Jag kanske blir tvungen att åka 15 mil och betala 300 SWE för bussbiljetten tur och retur men det kan de vara värt ty nu har jag hittat lapsang på Island och jag vet att allt kommer bli bra igen!

Så vad har jag lärt mig under helgen?

• Att isländarna faktiskt är blonda, säkert 75% av dem. Resten är brunröda eller blekbruna, väldigt få, knappt någon, är riktigt mörkbruna i skallen.

• Killarna på Island är snygga. Efter en lång diskussion med Noora, en mycket trevlig finsk tjej, så enades vi om att merparten av männen här är rätt snygga, även om familjen som äger Árhús tydligen är ett undantag.

• Att islänningar visst kan prata engelska, riktigt bra faktiskt. Igen Árhúsfolket verkar vara ett undantag.

• Att islänningarna är sjukt trevliga. Vart man än vänder sig möts man av en trevliga folk. Jag fick till och med guidning genom gallerian av en glad liten pojke på ca 8-år när jag frågade hans mamma var man kunde köpa en bok. Till och med 8-åringar kan visst prata hyfsad engelska.

• Att nästan alla gesthouses och caféer har fritt WiFi, kan vara skönt att veta att man kan ta med laptopen lite överallt.

• Salt är inte en vanlig krydda. De saltar inte sin pommes frites, potatis eller smör.

• Att jag numera har ett nytt telefonnummer; (+354) 861 4708

• Att min adress hit är Árhús ehf, Rangárbakka 6, 850 Hella, Island

• Att installera själv 3G-stickan är svårare än det ser ut. Den är visst inte kompatibel alls med min dator utan den hatar mig, vägrar göra som jag säger och beter sig allmänt som ett bortskämt barn i trotsåldern. Jag hatar den, den hatar mig. Så nu är frågan har jag lagt ut 14 000 ISK i onödan eller går detta att lösa? Det återstår att se.

Nu ska jag lägga mig tillrätta på sängen, kolla på en film och bara njuta av en stor kopp lapsang.

Puss och kram!

Three days of freedom; day 2 – the wheels on the buss go round and round

Upp 08 för att åka ut på äventyr! Dagen innan hade jag hittat fram till Odensgatan 10 där jag skulle möta upp fler glada Nordjobbare och Snorregruppen. Snorregruppen är ungdomar från USA och Kanada som har rötter från Island. De kommer en grupp varje år hit för att under 6 veckor lära sig språket, turista och träffa sina avlägsna släktingar. Kul initiativ och otroligt skönt att ha några vettiga människor att prata engelska med. Hittade även några trevliga svenskar och finnar, ni förstår inte hur skönt det var att plötsligt få lite vettigt folk att hänga med, om så bara för en dag. Vi stuvades alla in i en stor gul buss och satte av mot þingevellir, ett ställe med fantastisk natur där tydligen Islands första ting hölls.

þingevellir

Någon gammal landsherre tyckte det var dags att få lite ordning på folket så de skickade en snubbe till Norge för att ta reda på en massa underlag till lagar och regler. När han kom tillbaka så samlades folkets överhuvuden vid þingevellir och bestämde hur saker och ting skulle gå till väga. Sjukt fint ställe. De hade dessutom finfina straffa på den tiden, otrohet exempelvis, straffades med halshuggning av mannen och dränkning av kvinnan. I rättvisans namn så kan man ju säga att det var ju bra att båda fick ett straff. Något som också var sjukt tufft var att folk numera brukar kasta ner mynt i vattnet för att få tur. Vattnet var kristallklart och man kunde se hur långt ner som helst, alla mynt som glittrade som magiska juveler på botten – imponerande!

Glittrande mynt i djupt vatten

Strålande vacker natur.

Efter denna spektakulära plats hoppade vi alla glada små grisar in i bussen igen och det bar vidare mot Islands kanske mest kända, och lätt explosiva plats, Strokkur, en gejser.

Strokkur i all sin prakt

Säga vad man vill, men det är rätt imponerande att se vatten forsa 30 meter rakt upp i luften även om stället stinker äggfis (eller som i Rotorua om du kommer ihåg Dahlö). Det är lite det enda felet med varma källor, svaveldoften. Inte den fräschaste lukten precis.

Men vi stannade inte länge utan begav oss vidare mot Gullfors, Islands mest imponerande vattenfall. Så fruktansvärt fint, komplett med en regnbåge och mängder med turister. Men det gjorde inget, vi var ju också ute och turistade så vi smälte in bra i mängden.

Regnbågen var så snäll och ställde upp på en finfin bild!

Tack vara ett trevligt tyskt par fick jag också fastna på bild.

Efter allt detta åkte vi tillbaka till Reykjavik, vilket var skönt för det kanske inte låter så mycket men alla som varit ute och flängt en hel dag vet hur trött man blir. Dessutom tog dagen inte slut bara för att vi återvände hem. Väl hemma var vi nämligen mycket hungriga så vi bestämde oss att testa vad som tydligen var Reykjaviks bästa pizzeria, Eldsmedjan. Vi beställde en 8 pizzor á 16 ” och tog med dem tillbaka till Sorregruppens hostel. Där blev vi kvar hela kvällen. Vi åt pizza, snackade skit, spelade kort tills vi blev blå och hade så fruktansvärt roligt som man bara kan ha när man är 20 pers, alla lätt vilsna på en främmande kontinent. En sån där kväll när ordskämten flödar, amerikanarna gjorde narr av kanadensarnas dialekt, vi svenskar trackade amerikanarna för deras dåliga käk och alla beklagade sig över Isländskans omöjliga uttal.

Kortspelet som aldrig tog slut

Vi var alla är på samma nivå, så där avslappnat och kul och precis vad jag behövde! Innan jag gick hem vid midnatt hade jag fått nya vänner, nya facebookvänner och en välbehövlig dos av vänskap - just what the doctor orded! Det är nog det första jag märker att jag verkligen saknar, mina vänner. Två veckor på en öde ö börjar märkas. Men jag tänker mig att vi alla har en öde plats att erövra. Maria hade Mauritius, Malin hade de norrländska skogarna, Tove tog sig an Norge och Maja har väl erövrat halva världen vid det här laget, nog ska väl jag kunna klara av att besegra Island?

Three days of freedom, day 1 – Friday I'm in love

Det är fredag och jag drar in till Reykjavik för att fira 17 juni, Islands nationaldag och för att hitta mitt nya 3gnät. Nu gick del två av den här planen ganska fort åt helvete eftersom affären var stängd när jag kom dit. Synd bara att det tog mig en timmes promenad att nå fram och inse detta. Men vad gör det, en massa motion och frisk luft har väl aldrig skadat någon! Så tillbaka mitt inne i stan hittade jag ett trevligt hostel, Viking Backpackers, och skaffade mig en säng för två dagar. Nu var jag redo att göra stan. Jag tog med min goda följeslagare Olly (min kamera asså) och gick ut för att se som skulle hända. Här kan tilläggas att klockan vid det här laget inte hunnit bli mer än 13.00 och att jag hitintills knappt sett en kotte på gatorna, skepticismen var stor. Det visade sig dock att det var obefogat, reykjaviksborna verkade mest bara ha tagit sovmorgon för så fort jag nådde storgatan insåg jag att staden kryllade av folk! Överallt viftades det med flaggor, åts sockervadd och stora klubbor och alla var glada. Flaggor prydde verkligen hela staden. Den var hissad på varenda stång som gick att finna, de prydde bilar och permobiler, hundar och barnvagnar. Skyltdockor hade dem i händerna, blå-vit-röda band prydde varje skyltfönster och barn som vuxen hade, dagen till ära, prytt sina kinder med dem. För att inte verka utanför gick jag genast in i en lite löjlig butik och köpte mig en egen handflagga. Hela staden vibrerade av en glad uppsluppen stämning och allt gick i färgerna blått-vitt-rött.

Ett bra liveband jag hittade i ett gathörn.

Roligaste hoppborgen jag någonsin sett!!

En av de sjukt bra dansgrupperna jag talade om, den från Buissnesskolan

Hopp

Två av stadens torg hade fått agera hem för tillfälliga scener. Vid den mindre scenen spelades det med gamla godingar och folk dansade pardans så det stod härliga till. Det var bugg och vals, swing och vanlig hederlig tryckare. Till och med ett gäng linedansare fans på plats. Det bästa var att ingen verkade tycka det var tråkigt eller pinsamt, gamla damer och unga killar, alla dansade. Mycket bra sak!

Titta vilka fina könsroller vi står för!

Dessa två fick agera någon typ av pausunderhållning. Om jag förstod saken rätt så var det typ barnprogramsledare. Underbart att Bubbelgumbrain Barbie och Megaman Mongomatcho leder våra barn i könsrollernas korrekta riktning.

Dessa söta pojkar hittade jag på dansbanan, de dansade typ alla danser tillsammans. Så underbara! Mina framtida barn får gärna dejta dessa pojkar.

Den andra scenen fick agera stora partyscenen. Här pågick under dagen dansframförande av olika grupper. Några tillhörde lite olika dansskolar, andra verkade vara mer fristående dansgrupper. Ett gäng som verkligen imponerade på mig var Islands Buissnes school som tydligen hade någon typ av dansgrupp, de var så sjukt bra!

Sjukt bra skills!

Det här kräver en hel del muskler. Påminn mig om att jag bör dejta fler dansare.

En kille gjorde det klassiska Famehoppet, rakt upp i luften, spagat, en annan en baklängesvolt från stillastående, bara så där. Jag blev grymt imponerad! Jag funderar på att se om jag inte kan omvandla min enorma mängd bilder till en gif-animation, ska bara lära mig hur först.

Ja, jag vet, de ser helt galna ut, men de var läskigt bra på att dansa!

Kan man inte dansa kan man jonglera!

Hur som, efter ett tag blev det kallt. Vädret i detta land är sällan varmt, alltid blåsigt och ofta växlande. Bara för att det är soligt på morgonen betyder det inte att det inte kommer bli molnigt med duggregn en timme senare. Så istället för att frysa gick jag och tog en kaffe. Jag fick faktiskt sällskap av en trevlig indier som jag mött i publiken. Vi hade snackat en stund om hur bra dansarna var och när han föreslog en kaffe som svar på mitt påstående om att vädret började suga lät det som en bra ide. Det var nu jag hittade mitt nya favo-cafe! Det heter Café Babalú, inredningen är ”studentkorridor möter reggiefestival”, det jobbar en New York-bo bakom disken och de hat fritt WiFi, need i say more? Så jävla trevligt! De har även sin ”world famous cheesecake” som faktiskt är rätt world famous, om du beställer den så måste du lova att skicka ett vykort från din hemstad till caféet när du kommer hem. Vilket jag nu måste göra. Och det var en god kaka, men inte vad jag skulle kalla cheesecake. Efter fikan tyckte herr Indier att vi skulle ta en drink hos honom. Det tyckte inte jag. Jag avböjde vänligt men bestämt och gick tillbaka till mitt hostel. Bara för att upptäcka att jag glömt ta med mig någon tandborste. Det blev ut på stan igen i jakt på en bra munhygien.

Liveband i varje gatuhörn, denna gång med banjo!

Lika bra var det för nu började jag inse att stadens atmosfär hade förändrats. Borta var barnfamiljerna, hoppborgarna och marknadskänslan, det började kännas med som valborg. Ungdomarna dominerade på gatan och det börjades spela musik på scenerna. Pardans byttes mot öl och i-hörnen-hångel, barnvagnar byttes mot skrikande 17-åringar. En av dessa skrikande 17-åringar var dock vänlig nog att upplysa mig om att killen på scen, som var riktigt bra även om jag inte förstod vad han sjöng, hette Fridrik Dór. Eller det var iaf så hans namn lät, jag tänker mig att jag får googla honom lite och se om han står att finna. Bra var han iaf!

Efter denna långa dag var jag så sjukt trött att jag med glädje damp ner i min säng och sov som en lite gris. Imorgon väntade ju flera äventyr.

Wave that flag!

Javlar va Islandaran kan fira!
Just nu sitter i Reykjavik backpackers bar, lysnar pa 'friday im in love' och forsoker skriva pa det konstigaste tangentbord jag nagonsin sett. Dar av den kostiga stavningen, forlat. Som sagt sa drog jag till Reykjavik i morse i jakt pa nationaldagsfirande och jag fick napp. Hela staden ar fylld av folk, det viftas med flaggor, musik spelas i varje gathorn och alla ar glada, det ar jatteroligt! Lovar bilder sa fort jag kan. Imorgon blir det en tur till bublande lera och kokande vatten, det har ar basta helgen pa lange!

forresten, Martin, var lag det dar tappasstallet du tipasde om? jag har ju lite mat att intaga!

Love and kisses!!

Ändrade planer!

Jag råkade igår kolla schemat för nordjobbare och hittade en kul sak, the Golden Cirkel. det är nämligen så att nordjobb fixar lite roliga saker för oss som jobbar här, turisturer och samkvämskvällar, mycket trevligt. Därför ska jag nu fira nationaldagen i Reykjavik, hitta ett trevligt hostel att slagga på och sen kliva upp tidigt för att möta massa folk och sen åka på en bussresa och kolla in geysrar och sånt skoj. Jag känner att mitt turistande börjar bra! Jag ska även hoppas på att 3Gbutiken har öppet imorgon så jag kan få mitt internet, annars får jag väl dra in till stan igen på onsdag. Jag kan för övrigt säga att jag verkligen inte tänker sluta skriva, det vore ju galenskap!! Jag hoppas bara kunna skriva oftare om jag får vettigare nät.

Åh, det ska bli så kul imorgon! Jag älskar äventyr! önska mig lycka till så hörs vi snart igen!

Kram!

same, same but different

I går kollade jag på fotboll. En hel match faktiskt. Det var jättetråkigt såklart, men med en positiv aspekt, spelarna. Islands landslag har nämligen fem spelare under 21, alla mycket vackra män och uppenbarligen mycket bra på fotboll. Dessa fem spelare är tydligen en helt egen grupp av nyheter, man snackar om det nya unga laget och dess framgång. Ja nu är det ju inte så att jag faktiskt bryr mig om själva fotbollen, den är rätt tråkig, men alla på jobbet är djupt engagerade och jag har fått höra mycket bra om dessa pojkar. Nu mera, tack vara tjejerna i serveringen, pryder även deras vackra nunor väggen i vårt fikarum. Jag är helt för! Vackra isländska män är jag alltid för.

Isländska män är faktiskt lite av en grupp för sig. Alla verkar vara stora, inte stora som i överviktiga utan bara stora. Långa, breda axlar, stora händer, blonda. Inte så snygga alla kanske, men helt klart den där klassiska vikingaådran man letar efter i Game of Thrones. Sa jag att de var blonda? Hitintills har jag sett två mörkhåriga personer, en tjejr som heter Fjóla och en liten pojke. Men jag är inte säker på om han räknas, han var helt klart en importerad lite glad kines, de är sällan något annat än svarthåriga. Nu har jag iofs inte bästa underlaget för min undersökning, det är ju ett familjeföretag jag jobbar för och nästan alla här är släkt på något vis, men ändå, det är lustigt vad blont det är här runt om kring!

Fler lustiga saker med Island (betänk att jag fortfarande har samma begränsade underlag i mina empiriska undersökningar) är vad folk dricker. Isvatten och mjölk. Massor. Jag förstår inte, i vilket annat kök eller annan arbetsplats för den delen, så brukar man hitta massor med kaffekoppar. Kaffe brukar vara vad som håller oss svenskar i gång hela dagen, men inte här. Här dricker vi massor med isvatten. Med massor av is. Jag förstår inte hur de inte ilar sönder sina tänder för vattnet här blir löjligt kall och isen gör det bara ännu kallare. Sen kommer vi till mjölken, det dricks massor med mjölk, speciellt av den lite yngre serveringspersonalen. Visste jag inte bättre skulle jag nästan tro att Fantomen vore på plats. Jag är uppenbarligen den konstiga svensken som dricker te, vatten utan is och aldrig tar ett glas mjölk, men det kan jag leva med. Undrar hur mycket jag kommer stå ut på fredag den 17e då det är Islands nationaldag. Eller självständighetsdag kanske det heter. Jag är inte helt säker men Island ska firas men massor med ståhej och jag planerar att delta, jag är ju ändå ledig. Enligt vad jag förstod av Hellas dagblad så ska det bli lekar och ståhej. Verkar som detta är ett jippo mer i stil med Norges 17e maj än svenskarnas försök att fira en så kallad nationaldag den 6 juni. Kan vi inte bara fira Kalle Anka istället? Hur som så ska det bli kul. Jag ska ta med kameran och driva runt i Hella, kolla på glada barn och vifta med en flagga, hur fel kan det bli? Förhoppningsvis får ni se bilder reda i helgen, jag har nämligen planer på att dra in till Reykjavik på lördag och äntligen fixa min internetsticka. Nu ska vi bara hålla tummarna för att det är linux- och Evy-kompatibelt men det ska det tydligen vara enligt suporten.

Andra saker som är roliga med Island;

• vattnet har två temperaturer, skållande varmt eller cellfrysande kallt. Jag skyller allt på Islands vattentillförsel som tydligen sker via pipelines från heta källor direkt in till städerna. Där kan vi snacka om varmt. Jag varnar er alla för att ställa er i duschen innan ni kollat att vattnet är rätt temperatur, annars kan det göra ont.

• Maja hade rätt, den isländska telefonkatalogen är ordnad efter förnamn. Nu har isländare inte efternamn som vi andra, de heter ju bara Juliusson eller Sórunsdottír efter sina päron. Jag har inte riktigt klurat ut vad som bestämmer vems namn man får och hur det riktigt funkar men det verkar det ju göra. Roligt telefonkatalog får de i alla fall.

• Solen gå aldrig ner. Nästan aldrig i alla fall. Den går tekniskt sett ner varje natt men om ni tycker vi har ljusa nätter i Sverige så är det inget emot Island. Solen är nere i ca en timme just nu men det blir inte mörkt för det. Solen går inte långt ner och det blir på sin höjd lite gråare utomhus. I dag fick jag dessutom veta att solen kommer sluta gå ner snart. Vid sommarsolståndet är det ett par dagar då solen aldrig går ner. Sjukt kul! Jag har bara upplevt midnattssol en gång när jag var lite så det ska bli kul att få se det igen. Enda nackdelen med detta mysiga fenomen är att det är svårt att sova i ständigt solig rum, jag behöver tjockare gardiner.

• Saker man kan göra i midnattssolen; rida! Jag har fått nys om en turridnig som börjar kl 23.00 och jag planerar att passa in den med solens icke nedgång. Har en gammal vän som spelade fotboll i midnattssolen men ni vet ju alla vad jag tycker om fotboll, ridning är mycket bättre!

• Torkad fisk. De äts som godis här och är något av det äckligaste jag smakat. Allvarligt. Det är hysteriskt äckligt! Till att börja med luktar det fisk, men inte nyfångad, fräsch fisk utan mer som en äcklig fiskdisk eller ett otvättat kön, riktigt äcklig fisk. Sen är konsistensen som trä. Alla som tuggat på en penna, tandpetare eller tändsticka vet vad jag talar om, den där hårda och träiga konststenen som inte blöts upp i munnen utan bara blir stickig. Men sen kommer det värsta, smaken! Det smakar först ingen ting men lämnar en eftersmak av kattmat. Så där som en nyöppnad burk whiskas luktar, så smakar det. Helt klart riktigt avskyvärt och inget som någonsin bör ätas! Av någon!

Det var allt jag hade att säga den här gången mina kära läsare. Nästa gång vi hörs hoppas jag att jag har ett vettigt internet som tillåter mig att ladda upp bilder också så ni äntligen kan se var jag bor.

Stora kramar till er alla!

Allt bör inte ventileras

Isolering. Jag gillar isolering. Jag är av den starka åsikten att vissa saker, som säg sovrum till exempel, bör alltid utrustas med extra mycket isolering. På det viset slipper man höra sin grannes/ systers/kombos säng göra ljud som påminner en hel del om talgoxens sång. Även badrum bör isoleras. Speciellt på campingplatser. Jag finner mig nämligen ha ett prekärt litet problem med mitt badrum här – ventilen! I alla badrum finns en ventil, såklart, men det som stör mig hur just den här ventilen inte bara vidarebefordrar frisk luft, utan även ljud. Ljud från stugan som ligger bakom min för att vara mer exakt. Tyvärr är det inte den enklaste saken att skilja på ljudet från någon som går på trätrapp bakom min stuga eller ljudet av någon som går på min egen trätrapp. Detta är ytters störande. Det är inte bara en gång jag har satt hjärtat i halsgropen på grund av att jag trott att någon kommit in i stugan. Det är inte det roligaste att ständigt bli avbruten mitt i en intressant artikel om Italiens planer på en Siciliansk bro (tack vänner för min toalettlektyr, illustrerad vetenskap är alltid bäst) bara för att tre sekunder senare inse att allt är som det ska. Resultatet av denna onda ljudbärande ventil är att jag blivit en enormt nervös toalettbesökare. Dörren låses mycket noga och jag har sällan ro nog att läsa mer än en artikel i taget. Har jag dessutom glömt att stänga dörren noga innan jag går och lägger mig kan jag höra röster hela vägen till sängen. Mycket irriterande. Jag kan bara hoppas min nästa boplats har en mer ljudlös ventil.

Något som också är irriterande är att jag har slut på GossipGirl, 4e säsongen ligger knappt halvfärdig på min hårdisk med en stark längtan om att få känna sig komplett. Som tur är hann jag visst få ner hela första avsnittet vilket var nog för att jag skulle få veta att Chuck Bass överlevde ett viss skottlossning. Det ända jag hatar mer än säsongsavslutningar som försöker ha ihjäl mina favoritkaraktärer är säsongsavslutningar som faktiskt lyckas ha ihjäl mina favoritkaraktärer. Om någon kollat på Macleods Daughters så vet ni vad jag menar. Jag vill ha mitt internet nu! Hur svårt ska det vara att ge mig ett Isländskt personnummer så jag äntligen kan beställa min 3Gsticka?! Nackdelen med att lämna landet på tre dagar är att man inte hinner fixa allt innan man drar. Undrar hur överklassfolk och internationella brottslingar gör egentligen? Fas det klart, har man ett fett VISa-kort kan man lösa det mesta. Påminn mig om att jag ska gifta mig löjligt rikt.

mission complete

Mission complete! Jag har nu tagit en promenad, tvättat, köpt frukost och ätit lunch. Jag har även äntligen hittat en detaljerad turistkarta över min del av Island. Imorgon ska jag nog tag och leta upp den där 4WeelDrive-firman och boka in ett äventyr! Det eller att faktiskt hitta de där hästarna jag så gärna vill åt! Men tills dess får jag trösta mig med en stor kopp lapsangte, jag har nämligen köpt en finfin tesil och den snyggaste, mest tacky tekopp du kan tänka dig! Den är stor, passar bra i handen, prydd med isländska flaggan och finfin guldtext. Jag är så nöjd! Mer te till folket! Och FYI, om någon planerar att komma förbi, ta med mer lapsang!

te + kopp + sil = lycklig Evy

För övrigt kan jag ju säga att det finns en lustig bieffekt med att lämna landet på tre dagar – sms. Eftersom jag inte han sända ut en pressrelease om mina sommarplaner så händer det att snälla vänner skickar glada förfrågningar om en fika eller dylikt. Att då behöva svara med ett ”ledsen, jag är på Island, kan vi ses i september?” är en lustig sak. Jag hoppas ingen tar illa upp. Det är bara det att det är lite svårt att fika när det ligger ett hav i vägen. Om alla som vill fika nu fortfarande vill fika i september så är jag helt på! Jag saknar er alla redan så mycket! Ni får lova att inte ha så kul utan mig i sommar. Jag ska göra mitt bästa för att hålla er alla uppdaterade på mitt liv...och när jag skriver denna mening slås jag av hur lätt det är att plötsligt tro att mitt liv är dödligt intressant. Jag skyller allt på Island, GossipGirl och ett ego som fått för mycket gödning av snälla sms. Men som sagt, det är ju kutym att blogga så jag fortsätter och hoppas att iaf någon faktiskt bryr sig. Känner mig sliten mellan min inre GossipGirl och min inre Jantelags-Svensson. Antar att vi kommer se vem som vinner under sommaren!

XOXO Iceland Girl, still hot for Chuck Bass!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Ledig!

Ledig! Och hur skönt är inte det! Efter att ha jobbat fem dagar i sträck, nytt ställe, nytt land, nytt språk, vi kan väl nöja oss med att säga att jag är lite mer än bara trött. Jag är helt slut. I går hade jag ett lätt mentalt breakdown. Jag höll på att bli helt galen på att inte kunna förstå isländskan, att hela tiden få instruktioner som ”now, wrong! Do this, better now” eller ”take this...like that... *yviga handrörelser* you know?”. Språkförbistringen är verkligen det som driver mig, sakta men säkert, till vansinne! Men i dag, efter många timmars sömn och vetskapen om att de senaste fem dagarnas jobbpass är det längsta jag måste jobba på hela sommaren, så skiner solen igen. Dock metaforiskt, det riktiga brinnande klotet på himlen är dolt bakom tunga regnmoln. Det hindrar mig dock inte från att njuta av min ledighet, klockan må vara två men jag har ännu inte stigit upp ur sängen. Min enda plan är att ta mig iväg till nästan-ica och införskaffa en tekula och vettig kopp samt möjligtvis, om jag orkar, ta mig till de fik jag hittade i ”centrala” Hella tidigare i veckan. Det bör dock noteras att uttrycka att Hella har ett centrum är lite som att säga att Norrtälje är en strålande storstad, det kan vara någons personliga åsikt men knappast en allmän uppfattning. Men som vanligt är mitt största problem att ta mig upp ur sängen och ner i kläderna. Det är så löjligt frestande att ligga kvar hela dagen och kolla på Gossip Girl men eftersom den här sängen är mer i Dahlös smak än i min så kan jag kanske komma upp innan det är dags för middag. Jag saknar min banansäng! Mjuk och fluffig och välkomnande! Men ack, verkar som min älskade banansäng får vänta i tio veckor till. Tills dess får jag njuta av intrigerna i Gossip Girl, vem visste att en One Tree Hill/Gillmore Girl-crossover kunde hålla ett sånt fantastiskt högt underhållningsvärde (och jag vet att jag är felkopplad men Chuck Bass! NOMNOMNOM!!!). Vilket påminner mig, om någon av er kommer hit så KRÄVER jag att hen tar med sig ett USB-minne med GG, säsong 4. Jag hann inte ladda ner den innan jag åkte och efter som det inte riktigt har fritt internet här så blir det lite svårt att ladda ner. Så fort jag kan ska jag skaffa ett sånt där litet 3G-nät men eftersom det tydligen tar tid så...ja,...tar det tydligen tid. Tills dess får ni hålla till godo med de internet som jag kan få tag på.

Kanske ska ta mig upp nu och se om jag kan hitta en häst att rida på till helgen. Jag är ju ändå på Island!

XOXO Iceland Girl

Island; anglofilens värsta mardröm

I dag har jag jobbat och fått mitt schema. Jag börjar jobba schema på fredag så fredag-söndag 11-22. Det känns lite nervöst men helt okay. I dag har jag mest gått runt och undrar vad jag ska göra, har känt mig lite som en dum smurf eller nått. Grejen är att alla är jättetrevliga och helt urdåliga på Engelska. Jag hade liksom någon slags ide om att att alla var lika bra på engelska som jag är, det är ju ett nordiskt land utan dubbat tv, men ack nej, så är inte fallet. Antar att jag ska tacka Lia för att hon håller mina språkkunskaper på topp, kan du inte komma hit och lära isländaran lite också? Hit in tills är det bara Dottern som kan någon vettig engelska och den är ändå inte så bra. Mamman och den andra kocken (som passande nog är syster med mamman och från och med nu går under namnet Mostern) talar bara hjälplig engelska. Sen har vi herr och fru polack som också jobbar här. De kom hit för fyra år sen och bor nu permanent på Island. De är sjukt trevliga och har vettiga namn, Susy och Martin, men även deras språkkunskaper är knappa. Lustigt nog talar de Isländska och Polska, hur kan de ha missat värdens mest spridda språk?! Jag är ju inte i kina för guds skull! Hade jag varit i något annat land hade det kanske hjälpt att jag kan läsa, men inte här. Det går nämligen löjligt bra att läsa isländska! Tar bort ur ur ostur så vet man att det är ost vi talar om. Lika så om det står beikon så fattar man att vi talar om bacon. Läsa är enkelt, tala år svårt. Varför tvingade jag inte Bjarni att ge mig en snabb språkkurs innan jag drog? Jag funderar lite på att se om det inte finns något Isländska for dummies att ladda ner till MP3an, det kan jag ju jobba med på mina lediga dagar. Det här språket är verkligen ett problem. Obra.

Jag har dock hittat två personen jag gillar, en söt tjej som är ~16år och jobbar i serveringe. Hon är väldigt snäll och talar god engelska (det är lätt att komma på min good side)! Det andra är en lång snubbe som heter Teitur, bra namn och bra engelska! Jag gillar folk som jag kan uttala namnet på, det är en fördel. Varför kan inte alla hete Vidar, Teitur och Bjarni, bra enkla namn, men nej nej, de måste hela massa konstiga saker med hårda r, många ´ och konstiga rullande bokstäver. Det kommer ta mig hela sommaren innan jag lär mig uttala vad folk faktiskt heter! Skandal! Iofs så kan folket här inte säga mitt namn korrekt heller men Evi funkar ju helt okay. Efter en hel dag i språkkunskapernas ingenmansland känner jag mig frustrerad och lite korkad. Jag vet att det inte är korkat av mig att inte kunna isländska men jag kan inte hjälpa att det är den känslan som infinner dig. Förhoppningsvis går det över, annars blir det bara till att göra en the Terminal och läsa den kopia av Nya testamentet som ligger på mitt rum. Den har en isländsk del och en engelsk del, jag får lära mig genom jämförelse och översättning!!

Och till ett mer intimt problem, jag har inte tekula! Hur ska jag kunna mata min lilla kropp med de liter av lapsang som krävs för att hålla min kropp i trim?! Jag Har två saker på min viktig-att-införskaffa-lista, 1) en kopp som är större än en löjlig kappekopp och 2) en tekula!

Nu ska jag kolla på serier! Det är bra för en trött hjärna!

På plats!

Utsikten från bussfönstret, påminner lite om ett månlandskap.

Detta skrev jag i morse runt tiotiden, när jag nyss kommit fram och inte hittat internet än;

Jag är framme!!!

Árhús stygby är mitt nya hem för tre månader och det är jättefint! Det ligger intill staden Hella (uttalas typ Hethla) på sydkusten. Alla verkar jättetrevliga och hälsar glatt. Verkar vara någon typ av familjeföretag där mamman i familjen ser ut exakt som Lias mamma. (Jag skämtar inte, Lia kom hit och titta själv, din mamma har en Isländsk tvilling!!) Dottern verkar vara den som sitter inne med engelskakunskaperna så jag ska jobba hårt på min isländska om jag vill kunna göra mig förstådd. Första målet blir att lära mig uttala folks namn, det är knepigt nog! Har dock redan lärt mig Elin, en trevlig tjej vars mamma är svensk så hon pratar svenska, alltid något.

Just nu bor jag i en liten söt stuga med två sovrum, ett på varje sida om ett litet kök. En typisk stugbystuga helt enkelt. Just nu är jag ensam men det skulle tydligen komma en Andreas, en kille från Sverige som också ska jobba som kock. Vad jag förstod så kommer vi byta av varandra i 2-2-3-pass, vi jobbar helt enkelt på rullande schema, jobba 2 dagar, ledig 2, jobba 3, ledig 2, jobba 2 ledig 3 osv. Varje jobbdag är 12 timmar. För mig låter det sjukt bra, massa tid för mig att tassa runt på Island, se vatten i alla stadier och klappa snälla hästar! Åh dessa hästar! Tydligen har Dottern egna hästar och sen har vi tre uthyrningsrancher i närheten, har jag kommit rätt eller har jag?!

Tydligen är det ännu lågsäsong så jag börjar inte jobba på schema än, jag har ett par dagar på mig att komma in i hela karusellen, träffa folk och boa in. Tydligen kommer jag byta stuga om en vecka-tio dagar till en mer permanent jobbbostad som just nu håller på att bli ommålad och upprustad. Det är tydligen lite större och med ordentligt kök. Det verkar som upprustning är på G på hela stället, det ska tydligen få någon ny pryl från UUSA som ska ge alla stugor wifi, just nu har de bara nät uppe i matsalen/cafet. Dottern förklarade så roligt med ”a thing frome the USA, idont know it is supos to get net in to all cabins”. En större router? är frågan som dyker upp i mitt huvud.

Kontentan är dock att jag är framme, alla verkar jättetrevliga och just nu har jag en forsade fjord just utanför mitt sovrumsfönster! Slartibartfast har säkert varit här! Jag hoppas dock inte Dean och Sam dyker upp för hela landet är fullt av sulfur.

Nu ska jag turista i min stygby, klura ut hur jag får i mig mat och lära mig folks namn!

KRAM!!

utsikt från min stuga

Det här skriver jag nu vid sextiden på kvällen;

Jag hittade internet men ingen stad. Hella verkar bestå av en bensinmack, ett mini-ica och ett villaområde. Antingen det eller så gick jag fel. Hittade dock massa hästar, alltid något! Passade iaf på att testa mini-icat och har nu införskaffa mjölk (tog med mig lapsang och man kan ju inte dricka te utan mjölk), bröd och smör. Martin Norling sa det så bra en gång "en bra frukost kan ju ersätta vilket mål som helst" och det har han ju rätt i. Insåg förresten att standardmjölk här på Island är 3,9%, rätta mig om jag har fel men är inte 1,5% standard i Sverige? Här kallas det lättmjölk. Eftersom jag månar lättmjölksdrickare hemma så tänker jag att de gör de nog här också så jag köpte glatt Isländsk standardmjölk här.

Jag har varit ledig i dag och har inte riktigt fått koll på när jag börjar jobba men tänker att med lapsang och ett glatt humör går allt bra! Jag är så sjukt trött bara, ligger ju två timmar efter, klockan borde vara närmare åtta men nej nej, här är det bara middagstid. Det är precis lagom tidsskillnad för att man ska sluta tro på sin inre klocka, lite som omställningen till sommartid. Mycket irriterande! I och för sig kan det ju bara vara min hjärna som tycker jag har gjort för mycket de senaste tre dagarna och nu vill sova och vila. Mycket förståligt! Nog för att jag har spenderat de senaste tre timmarna med att kolla på de sista avsnitten av Supernatural men det var uppenbarligen inte vila nog. Kanske lika bra att krypa till kojs med en bra bok och se om hjärnan blir gladare av det.

jag är iaf framme och har en bra känsla i magen tillsammans med en kopp te, life is good!

KRAM!!!

Reykjavik

Så jag kom fram. Nästan. Jag kom till Reykjavik iaf och ett trevligt hostel som drivs av Frälsningsarmen. Det roliga är att jag har fått ett långt fint mail från nordjobb.net som glatt förklarar allt basic jag behöver veta om packning, transfer, boende och sånt. Det anlände en kvart efter att jag bordat mitt plan.... Jag började tro att nordjobb var en rätt dålig förening tills jag blev uppplockad på bussterminalen och träffade Milla. Hon är från Uppsala, pluggar ekonomi och ska jobba på ett hotell någon timme från vattnajökul. Jag och milla blev skjusade till ett motell av en nordjobbsansvarig människa som jag glömt namnet på, men hon var sjukt trevlig. vi fick hennes nummer och mail och ett löfte om att vi när som helst kan höra av oss om vi undrar någonting alls. Mycket bra! Lustigt nog, när vi kom till hostelet så visar det sig at tjejern vi delar sovsal med kommer från Malmö och ska jobba på samma hotell som Milla. Malin, som hon heter, och Milla har båda blivit väl informerade, sen i Maj, om att de fått jobb, var de sak bo, fått en facebookgrupp och allt sånt. Verkar som dålig info till mig bara är en flux eftersom jag fick ett jobb lite sent. Hur som så verkar det här bli bra. Vi tre svenska tjejer gick ut och käkade en helt okay kinamiddag, hittade ett ica-liknande affär och inhandlade frukost. Imorgon kl 08 bär det av till våra respektive hotell, det här börjar bli spännande!

Jag kan även tillägga att Island gör skäl för sitt namn, det är ISkallt!! Blåser och viner och solen lyser med sin frånvaro. Men folket är snälla och omgivningarna fina så det ska nog gå ändå! Jag ska bara göra en bra investering i en tjock och varm islandströja först, så jag inte blåser bort! Man kan även köpa äkta vulkanaska på burk, bara 999Isk (60Sek).

på Island är Herr Gårman gul

Reykjaviks kyrka är imponerande! Någon dag ska jag gå upp i tornet, det är tydligen den högsta byggnaden så man kan se rätt långt därifrån.

På Arlanda

Min utsikt just nu

Sådärja, då var man på väg! Eftersom det är kutym just nu att skapa en blogg om du gör något alls och tre månader på Island faller ju under den kategorin så skapar jag nu en reseblogg! Tänk så kul! Jag vet inte alls vad jag ska skriva, vad som kommer att hända eller ens vem som kommer och möter mig på flygplatsen i Island men just nu så bryr jag mig mycket lite. Jag sitter på Arlanda, har en stor kopp halvdant te och har just tuggat i min en god macka till frukost, livet är rätt okay just nu.

Jag tänker även passa på att en om ursäkt. Förlåt Erika och Erika för att jag inte hann till era respektive fester, förlåt syskonen Gu som fick uppleva min jag-ska-lämna-landet-om-tre-dagar-panik first hand, förlåt alla som jag sagt till att vi kan ses senare i sommar, tror det kan bli svårt. Förlåt Kusinerna för att jag inte kan komma till Danmark med er i Augusti, jag hade verkligen sett fram emot det men Island kom i vägen. Förlåt alla andra som jag inte hann se innan jag drog, jag har bara en och samma ursäkt till er alla; jag fick ett jobb på Island!

Det känns lite lustigt. för en månad sen hade jag akut sommarjobbsbrist, registrerade mig på nordjobb.net och sen hamnade jag visst här. Fick ett mail den 1 juni och nu, 6 dagar senare sitter jag här. Jag måste säga att det går förvånansvärt snabbt att lämna landet om du måste. På sex dagar hann jag köpa en resväska, packa 22kg, städa lägenheten, hyra ut den, packa undan kvarvarande kläder i lådor, skaffa en biljett och samtidigt laga mat till 50 pers! Jag är iaf helt klart nöjd! :D

Sen vill jag även passa på att tacka mina vänner Robert, Maria, Martin och Malin som kom och mötte mig på stationen och vinkade av mig. Ni är underbara!! Jag älskar er så mycket och jag lovar att jag kommer sätta upp Saade på väggen, bildbevis kommer! ;)

Stora kramar till er alla!!