Pride och nya antaganden

I helgen var det Isländska Pridefestivalen. Nu är tyvärr inte isländarna så bra på det här med pride uppenbarligen eftersom festivalen bara håller på i fyra dagar, 4-7 augusti. Min mamma och jag slogs även av den otroliga litenheten i det hela ty under torsdagen, invigningsdagen, var det tyst i hela Reykjaviks centrala delar. Jag och Mamsen stod på huvudgatans parallellgata och det enda vi hörde var en RangeRover som körde om oss. Knasigt värre. Dock fick jag lite nytt perspektiv på det hela under lördagen, då var det paraddags. Jag och fröknarna åkte in för att se på stolligheterna och njuta av stadslivet. Nu tappade jag strax bort fröknarna i folkmängden då jag böjde mig ner för att knyta skorna och fröknarna glatt vandrade vidare, men det störde mig föga. Jag kan ju även säga att isländare är sjukt snälla, när folk såg att jag hade en stor kamera i tassarna fick jag kliva framför dem så jag skulle få bättre bilder! Händer detta någonsin i Sverige?!

Vissa valde att se paraden från en lite mera överskådlig plats.

Enligt tidningen var det hela 100 000 personen som gick i paraden, vilket skulle vara hela Reykjavik eller 1/3 av hela Island. Jag finner det anmärkningsvärt, men inte helt otroligt, isländarna gillar ju att festa och få verkar ha något emot folk sexualitet, oavsett vilken det är.

Cleopatra närvarade, komplett med söta, inoljade pojkar.

Jag bara älskar den här bruden, så otroligt snygg bild!

Don't be a drag, just be a Queen!

Don't touch me i'm in drag

Jag vet inte riktigt vem dessa glittriga män skulle vara, men de var duktiga dansare och kostymerna vackra som få! *Sparkle sparkle*

Det var dock, som alltid, mycket trevligt att spendera dagen i staden. Solen sken och folk var glada, jag åt god glass och tittade på söta små hundar som tassade förbi. Jag fan vad jag nästan tror är Islands enda Papillion, så söt och fluffig. Avsaknaden av mina kollegor gjorde nästan bara dagen bättre. Den dag jag får åka hem kommer jag inte se tillbaka när jag vandrar mot bussen.

Jag hittade även den bästa pridefrisyren någonsin.

Men veckan innehöll även fler kul saker, antagningsbesked nummer två, för att vara exakt. Jag kom in på kandidatprogrammet i kulturentreprenörskap som börjar nu i höst. Lite oväntat då jag hamnade långt ner på reservlistan vid första urvalet, men mycket trevligt. Dock kan det betyda att jag måste komma hem tidigare, är det någon som klagar på det? Det skulle betyda att någon av mina vänner får en finfin soffkompis ett par dagar och att jag skulle få fly denna ö i förtid. Det skulle inte vara helt otrevligt för mig, dessa fröknar jag bor med för mina nerver mot bristningspunkten, närmre dag för dag. Jag längtar tills den dag jag kan sitta i ro, i en svanteträdgård, höjandes en bägare med goda vänner vid min sida. Snart, snart....