Biter i det sura äpplet och erkänner nederlag

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ibland är visst nu. Jag fick sparken. Det känns fett okul att erkänna men det är så det ligger till. Jag är tydligen lat och otrevlig, känns inte så kul att få det som betyg. Till mitt försvar så är det svårt att vara effektiv på ett nytt jobb där man inte vad vad som ska göras och inte förstår de instruktioner man får, eftersom de är på isländska. Men men, saker och ting händer, som Forrest Gump säger, shit hapens, och just nu kan jag inte göra något åt det.

Så nu är läget som så att jag har inkvarterat mig på ett trevligt hostel i Reykjavik, utrustad med min lön och en hembiljett, väntandes på nyheter. Det är nämligen så att eftersom jag åkte hit med Nordjobb så försöker de hitta ett nytt jobb till mig, vilket vore en bra sak. Annars så lär jag åka hem igen nästa vecka och om så är fallet kommer jag väl antagligen spendera min sommar i Norrtälje eftersom jag redan hyrt ut min lägenhet. Tänk så det kan gå. Men som tur är så är jag ju en rätt sorglös människa, det vet ni ju redan, så jag hoppas på det bästa. Som Kim en gång sa, is i magen, ingen nåd! Jag hoppas fortfarande på det bästa, ett nytt, kul jobb, gärna i närheten av civilisation och engelsktalande människor. Dessutom är jag ju nu i Reykjavik, en stad! Med folk! Och barer! Min plan för kvällen är att gå ner till The English Pub och införskaffa mig middag och öl. Sen ska resten av helgen spenderas med att mata ankor vid dammen, gå på museum, hitta roliga affärer och hoppas på det bästa. Jag har redan hittat en pysselbutik som slår panduro med hästlängder, alltid något. Och det finns två saker jag ska göra innan jag åker hem, oavsätt när det blir, besöka blå lagunen och rida! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag kommer hem utan dessa två upplevelser, men här har du fler fördelar med att nu vara i en stad; direktbussar till alla turistiga saker du kan tänka dig! Sjukt bra! Så jag håller hoppet levande och humöret uppe, jag föreslår att ni gör desamma.

kram!