onsdag 20 juli 2011

En tysk, en tjeck och en bellm...nej...en svensk!

Sådärja. Nu är livet lite klarare igen, nu kan jag ta upp bloggandet igen. De senaste två veckorna har varigt knepiga. Nytt jobb, nya människor och nya problem.

Problem nummer ett var mina kollegor. Jag bor med två tjejer, fröken Tysk och fröken Tjeck, i en stuga typ stor som Malin och Marias lägenhet på kantorn, (~65 kvm). Jag delar sovrum med fröken Tjeck och Fröken Tysk har ett eget litet sovrum. Sen har vi kök och ett vardagsrum. Båda fröknarna är i min ålder men ingen av dem är direkt sociala. Min första vecka gick jag runt halva tiden på äggskal, nästan rädd för att prata då det kanske skulle störa husfriden. Problemet med dessa kvinnor är inte att de är trevliga eller snälla, problemet är att det är BARA trevliga och snälla. Jag försöker med ett löjligt ordskämt och får bara en underlig blick som gensvar. Vi lagar ingen gemensam mat, lunch är mackor och middag får vi av chefsparet. Någon gång har jag föreslagit lunch men fröken Tysk svarar bara "nä, jag vill bara ha en kaka och ett glas mjölk". Kakor ja....jag kommer bli så tjock den här sommaren, vi äter massor med kakor! Fröknarna lever på kakor och jag kan ju inte gärna inte äta om de finns i huset. Men det är en bisak. Poängen är att jag första veckan trodde jag skulle dö. Fröken Tysk är nämligen en städperfektionist. Första dagarna gick hon runt och städade om alla rum jag redan städat bara för att kolla att det var gjort ordentligt. Sånt driver mig till vansinne. Jag föredrar att få direkt kritik än att någon smygfixar bakom min rygg. Men till min glädje dök det till helgen upp en glad kines. Hon är vår extrahjälp på helgerna och har jobbat här i 20år, det hon inte vet om det här stället behöver man inte veta. Hon tog glatt med mig runt, visade mig allt, gav städtips och förklarade. Efter det verkar fröken Tysk ha lugnat ner sig och litar numera på att jag kan städa själv. Det är ganska skönt. Ungefär samtidigt åkte fröken Tjeck iväg till Färöarna på en fyra dagars semester. Det var faktiskt en bra sak för då fick vi tid att bonda lite, fröken Tysk och jag. Jag fick äran att själv sköta frukosten till hotellgästerna, svarade i telefonen och checka in folk. Det där lilla extra som behövs för att man faktiskt ska bli en nyttig hjälp på jobbet, inte bara en anställd. Så vi bondade över felbokningar gjorda av chefen, onda fransmän och skumma tyskar. En kväll kastade chefen åt oss sina bilnycklar och sa åt oss att åka till Stokkseyri, en lite by ca 30 min härifrån. Tydligen pågick det någon typ av festival där och Chefen ansåg att vi borde dit.

Det röda området. Folk pyntade med allt de kunde hitta i rätt färg.

Nu var det inte så att vi faktiskt hittade någon festival men vi hittade färger. Byn var nämligen indelad i färgområden, rosa, blå, gul, röd ovs. Varje område pyntade hus och trädgårdar med allt de kunde hitta. färgade band knöts till rosetter, blommor klipptes ut ur kartong, kläder i rätt färg hängdes på tvättställningarna, stenar målades och blommor ställdes fram. Det såg helt underbar kul ut. I det rosa området hittade vi två Barbapappa i kartong och i det röda området fanns jultomten, fast han satt på ett tak med en pilbåge i handen. Det hela var mycket trevligt och vi strosade runt där ett bra tag.

Tuffa stenar i snygga former

Stokkseyri är tydligen också känd för sin shysta strand, byggd av vulknsten så klart. Som de turister vi är traskade fröken Tysk och jag även runt där ett tag. Och jag måste säga att det var en riktigt mysig strand med coola klippor. Det såg lite ut som en lagun eller en svartare, kalare version av svensk skärgård. Dock utan grönslick och alger.

Strand, massor med svart vulkansten.
Vacker solnedgång.


När vi kom hem igen var det nästan mörkt. Så mörkt det nu blir här borta på Island, men solen stod lågt i alla fall, till skillnad från humöret som stod i topp. Den lilla utflykten befäste vår fragila vänskap och genast blev det inte så svårt att tänka att jag ska vara kvar här ett tag till.

När sen fröken Tjeck kom hem igen var det inte svårt att vara avslappnad och glad, något som alltid är bra om man ska umgås med folk. Nu visade det sig att fröken Tjeck är lättare att umgås med än fröken Tysk så det var ju bra. En konstig gäst att skratta åt och lite lustiga fynd i rummen när de åkt kan få vem som helst att komma överens. I dag är chefsparet borta så vi valde alla tre att gå ner till 'stan' och käka pizza. Ett mycket trevligt initiativ som slutade i många skämt om knappar, saltlakris och det faktum att vi inte vet namnet på mannen som kommer fem gånger i veckan och städar våra hott-potts, vi bara kallar honom 'the Plummer'.

Nej, vi är inte vänner på facebook än men vi är tre tjejer som uppskattar varandras sällskap och arbetee, kan skratta åt varandras egenheter och beklaga oss över konstiga Isländare. Det känns fruktansvärt skönt att jag kan lägga mina tidigare planer på att fly detta land fort som faen åt sidan och istället jobba, njuta av naturen (dvs frånvaron av mygg, myror och sol) och planera mina lediga dagar.

Imorgon ska jag till Blue Lagoon och nästa vecka ska jag göra ett ärligt försök till att hitta en ledig kväll så jag kan rida. Snart två månader här utan en häst, jag borde skämma!

Mitt hotell med molnmaskinerna i bakgrunden, tyfft va? Det är gott om molnmaskiner här borta.

Så nu nästan trivs jag här bland gröna kullar och ångan stigandes ut marken. Varje dag börjar vid 07-tiden med frukost till gästerna. Sen är det städning av rummen som gäller vilket vanligen tar ett par timmar, men runt 14-15tiden brukar vi vara klara senast. Sen spenderas resten av dagen i en fåtölj eller soffa, med datorn i knät, väntandes på nya gäster som vill checka in. I mitt fall är det oftast inte datorn i knät utan en god bok. Jag har redan läst ut alla böcker jag hade med mig hit och har nu börjat sluka de böcker som finns här på hotellet. Men mamma, jag tror jag behöver boka en tid hos optiker Lörne, jag finner det sjukt jobbigt och svårt att läsa. Dumma, lata ögon!

Som avslutning i dag kan ni få dagens lustiga islandsfakta; Islands motsvarighet till basutbud på tvn är en kanal, Islands SVT och här kommer det bästa - det finns ingen dagtv! Tvsäningaran börjar först på eftermiddagen här, förutsatt att du inte har betaltv, men det verkar ingen ha.

Stora kramar till er!

5 kommentarer:

  1. Bra gjort Evy! Det tar oftast ett tag att komma in i lunket och känna sig mer hemma än borta. Är stolt över dig att du inte flydde fältet så fort det kändes jobbigt. Man missar så mycket oväntat kul då! Till exempel skulle man inte bo på Irland i ett år, eller Kenya för den delen. ;)
    Du är byggd av rätt virke du! *puss*

    SvaraRadera
  2. Visst är det typiskt att det är just cheferna som gör fel hela tiden? :P

    SvaraRadera
  3. Vad gör man när man är hemma och sjuk på Island om det inte finns dålig dagtv att titta på?

    SvaraRadera
  4. Malin; jävligt bra fråga, jag vet inte! Jag tror inte folk blir sjuka här helt enkelt.

    SvaraRadera