När man får oväntat besök kan man rensa sin lista

I dag regnar det massor! Så där stora tjocka tunga droppar som inte bara gör dig blöt, utan även kall in till benen. Varje droppe suger åt sig värme likt en tvättsvamp suger upp vatten, en slags värmeosmos. Jag ogillar det skarpt och vill inte röra mig ur soffan där jag har borrat ner mig med ullkofta, täcke och en het kopp te. Men detta väder är en bra ursäkt att skriva ner allt jag tänkt jag ska skriva ner och rensa min fina lista jag har skapat i min mobil. På tal om min mobil så är jag inte helt säker på att vi är vänner än, jag och lilla grisen. Det här med tafsmobil, appar och surf, jag är inte säker på att allt detta är min grej än. Den är fortfarande lätt förvirrande, men jag kanske vänjer mig....

Så, listan! Den mycket bra listan börjar med uttalandet "åka island, folk, avstånd". Detta betyder i Evykod att jag är lite besviken på min Islandsplan, då min plan med denna sommaren var att åka till Island, lära känna massor med folk och se landet på mina lediga dagar. Det gick ju inte riktigt som planerat. Det jag inte hade räknat med var avstånden och folkbristen. Att Island har en låg befolkningsiffra märks ganska tydligt. Med cirka 3 invånare/km² är Island det glesast befolkade landet i Europa. Detta gör att man inte kan träffa massor med folk, för det finns inte massor med folk. Hela Island består av 320 000 personer, varav ca 120 000 pers bor i Reykjavik. Jämför med Uppsala som har 140 454 invånare i centralorten, totalt 198 315 i kommunen, vilket ger 90,59 invånare/km² . Uppsala till en närort, medan Reykjavik är en huvudstad. Och hur tar sig dessa människor runt sin ö? Jo, i bil. Bil verkar vara lika viktigt som vatten för människorna här borta. Alla har en bil, varje hushåll har minst två och husen har extra breda uppfarter för att alla bilar ska få plats. Det går inga bussar annat än i centrala Reykjavik. Vi har faktiskt en buss ut hit till Hverdagerði men den går fem gånger om dagen och är den buss som går längst ut från Reykjavik. Bor man längre bort och vill åka någonstans kan man åka med turistbussarna som går runt hela ön. Två tjejer från Sverige jobbar borta vid Vattnajökull, när de vill in till Reykjavik får de ta bussen som åker förbi dem vid sjutiden på kvällen, då är de inne vid tiotiden. Hem går bussen från Reykjavik kl 08.00. Underbart va? Då jag inte äger en bil är det väldigt svårt för mig att åka någonstans och se någonting, ledig dag eller ej. Vore jag i Uppsala med samma schema skulle jag kunna använda kvällarna till att utforska stan, besöka Sthlm och se mig omkring. Det går inte här, det finns ingen stad att utforska. Till och med restaurangerna stänger kl 21.00. Island må ha mjukglass med jordgubbssmak men det är inte nog för att väga upp bristen på folk! Sen måste det sägas att den väg 1, den stora cirkelvägen som man alltid åker på om man ska någonstans, är sjukt tråkig! En tvåfilig, slingrig 90-väg. Timme efter timme. Att åka sträckan Reykjavik-Hverdagerði är lika tråkig att åka som Uppsala-Singö. Platt, lång och tråååkig. Det verkar dock inte hindra isländarna för att köra för fort med galna omkörningar.

Något som dock är bra med detta kalla lilla land är att det är lika ljust som hemma. Solen går aldrig riktigt ner, det blir bara lite disigare på kvällarna (eller som häromdagen när det blåste som faen, askigare). Detta gör att min kropp inte riktigt fattat att jag bytt land än och i detta fall är det en bra sak. Jag hatar att gå upp på morgonen, att komma ur sängen innan kl 10 är ohumant! Så skönt att jag här börjar 09 isländsk tid. Detta gör att jag går upp 08 iskt och vad blir det i svensk tid? kl 10.00! Exakt! Det är underbart! Ibland gör jag dock frukost och då måste jag upp 07 iskt, men det är ju ändå 09 svet så det är nästan humant. Jag går även och lägger mig i tid. Jag blir alltid trött runt 20-tiden (22-tiden i Svea) och dimper ner i sängen senast midnatt (02-tiden i Svea), precis som det ska vara. Min dygnsrytm är oförändrad, mycket bra sak. Fast jag skulle aldrig kunna bo här på vintern. Det blir inte bara mörkt här, på flera ställen ser man inte solen alls på 9 månader för att det ligger ett fett berg i vägen, hur sjukt är inte det? Inte konstigt att Island är ett av landen som förbrukar mest antidepressiva mediciner.

Det har skett en utveckling i våra hus förresten. Vi har nu internet överallt i våt lilla stuga. Inte ett jättebra internet men det fungerar helt okay. Jag har till exempel lyckats ladda ner lite ny musik till mp3spelaren då min hårddisk är onåbar. Lite Saade, Winnerbäck och Absolut summer 2011 är helt klart något som får jobbtimmarna att gå lite fortare. Eller vad jag oftast använder min musik till; att fly undan fröken Tysk. Jag har insett att hon har två röstlägen, ett normalt som används vid tal, och sen det högre, döda-katt-läget. Jag kallar det döda-katt-läget är för att första gången jag hörde det så slog det mig att hon lät precis som om hon hittat mig hållandes hennes döda katt i ena handen, en blodig kniv i den andra. Vad hon egentligen hittade var mig, letandes efter henne, i ett nystädat rum och vad hon sa var inte har du dödat min katt utan har du gått in med skorna på. Det hade jag inte. Senast hon använde det var när jag sökte stöd i min förtvivlan över att vi saknar glutenfritt bröd här. Det kom nämligen två trevliga norskor som sov här en natt och ena kvinnan frågade om vi hade glutenfritt bröd. Jag blev riktigt upprörd när jag insåg att vi inte hade det, jag trodde det var en självklarhet att ha några frallor i frysen, men icke! Jag bad om ursäkt av hela mitt hjärta med Jossan i mina tankar och kände mig utomordentligt dålig. Självklart försökte jag då förmedla min frustration och olycka till mina kollegor men kattrösten kom fram och uttalandet what? Of course not! Hon får väl ta med eget bröd, hon lär ju ha vetat om att hon är allergisk! Herre gud! Vi kan väll nöja oss med att jag inte längre gillar fröken Tysk så mycket... Den snälla norskan visade sig sedan ha med eget bröd, en smart kvinna, och hon blev väldigt glad när jag hade fixat solrosfrön och torkad frukt hon kunde lägga i yoghurten.

Fröken Tysk är en lustig kvinna, hon går fortfarande och efterstädar mina rum, och tro mig, jag STÄDAR alla rum, de är skinande rena när jag är klar! Likt förbannat går hon efter och dubbelkollar. Hon bryr sig inte om att laga mat men bakar en ny kaka varje kväll som tar slut på ett dygn. Hon bryr sig inte om gästernas allergier men tar in en herrelös hund mitt i natten och matar henne. Nu höll den söta hunden oss alla vakna häromnatten genom att skälla som en tok, men jag skulle ha skällt ut hunden och sagt åt den att gå hem, men inte fröken Tysk inte. Hon tar in hunden och ger henne en kaka och vatten. Hunden, en bordiecollie, hade reflexväst på sig och var sjukt vältränad. Hon kunde alla kommandon fast jag gav dem på engelska/svenska, kom när man visslade och var nybadad. Det var inte en herrelös hund, hon visade sig tillhörde vår granne med hästarna. Men det var trevligt att ha en hund att gosa med ett par timmar, om än lite udda. kändes lite som vi kidnappade grannens hund.

Oväntat hundbesök är bra besök.

Nu är jag trött på att klaga på den här ön, nu ska jag berätta roliga saker istället. Jag kan berätta om den üersötsöta mannen som bodde här i går. En hel svensk familj drällde in och vi började genast språka. Jag har lite en tendens att prata sönder våra svenska gäster bara för att jag saknar det vackra klingande språket. Nu tror jag iofs inte våra gäster klagar, de blir så glada när de inser att jag är från Uppsala och pratar gärna en lång stund. Hur som så var den enda sonen i familjen ~21 och väldigt söt. Jag blev hysteriskt nöjd och vi pratade halva frukosten igenom. Hade jag varit en annan typ av kvinna hade jag givit honom mitt telefonnummer men eftersom jag inte gör sånt, så gjorde jag det inte. Hans mamma var också jättetrevlig och tyckte jag skulle använda mina upplevelser på Island i min etnologi B-uppsatts. Hon hade också pluggat i Uppsala. Så är någon bra på att internetsnoka? Jag har pappans förnamn, efternamn och flygnummer, räcker det för att hitta mannen igen? Jag borde verkligen bli lika bra på snokande som Jossan... Men när man inte kan hitta riktiga män får man nöja sig med dem på tv, i det här fallet SVT-Play som visar allsång på skansen med Eric Saade!

Myser ner mig mer i soffan och njuter av Saade och tekoppen. KRAMAR till mitt kära Sverige!!