Jakten på det försvunna nätet

I dag är jag ledig och väljer att spendera dagen med att fördjupa mitt sökande i jakten på det förlorade internet. Jag har inte lyckats lösa det här med att mitt nyinköpta 3Gnät inte vill installera sig vilket gör mig arg. Jag bad specifikt om ett nät som skulle vara kompatibelt med en linuxdator men ack nej. Jag känner mig lurad. Är inte på humör att lägga ut massa pengar på något som inte funkar. I morgon är det jag som blir tvungen att dra in till Reykjavik igen och skälla lite på folket som jobbar på Siminnbutiken så förhoppningsvis kanske allt löser sig. Om jag har tur. Tills dess så sitter jag just nu och surfa på ett mystiskt öppet när som dykt upp, Arhus-Hotspot. Verkar som de fått igång den där större routern som de skulle. Inte för att de är så bra just nu, det är lika instabilt som en babys första steg, men det har just denna morgon givit mig en massa surftid. Från sittande ställning i min nästan bekväma säng har jag i dag läst mail, uppdaterat bloggen, läst hur Sara har det i Kenya, kollat upp hur det står till för vännerna i Kina och annat nyttigt. Känner mig som ett barn av min tid när två veckors internetabstinens äntligen är stillat.

Men en fördel med bortsprunget nät är tid över. Tid över till böcker och serier, eftersom det jag vanligtvis spenderar min tid med, vännerna, är på en annan kontinent. Så nu har jag slut på Game of Thrones också. Hade visserligen bara sju avsnitt, men de var sju bra avsnitt. Även böckerna börjar sina, Resehandbok för singlar som jag fick av mamma tog slut redan i helgen och Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann tog slut i morse, tack för den syster Maja, det var en sjukt bra bok! Jag rekommenderar alla att läsa hundraåringen, det var en av de bästa böckerna jag läst, rolig, smart, klok och helt vriden på alla vis. Fantastisk! Men ack, inte desto mindre utläst. Jag har bara två böcker kvar, båda i den underhållande genren töntig vampyrtjafs, men inte desto mindre underhållande. Det är ju skönt att man kan fly in i den textade världen när den verkliga är lite för tråkig för mitt eget bästa.

Andra saker man kan distrahera sig med är turistplaner. Då Martin och Maria redan har bokat sin resa hit och mamma själv har uttryck önskningar om att dyka upp, gör jag mitt bästa för att kartlägga platser vi bör besöka. Jag har redan fått en massa tips av den snälla Bjarni och tack vara ett besök på turistbyrån har jag nu kartor och guider till platser lite överallt. Oroa dig inte Maria, hästar står högt upp på listan och det finns gott om ställen att besöka. Kasta en sten i det här landet och chansen är stor att du hittar en häst eller en vulkan. Oavsett så kan det vara värt ett besök. En sak som man bör tänka på när man turistar på den här ön är vägarna. Många vägar är märka med 4x4-skyltar, de får bara beträdas av jeepar och andra terrängfordon. Dessa vägar är av dålig kvalitet eller bara allmänt svårframkomliga, ibland med vattendrag som måste korsas utan att det finns en bro. Vill man undvika brolösa vägar kan man alltid hålla sig till huvudvägen. Och jag menar vägen. Runt hela Island går en väg, väg nr 1, passande nog, som tar dig hela vägen runt Island. På många ställen är denna väg inte större än en vanlig Svensk tvåfilig 90-väg. Om jag mins bussguiden korrekt från första dagen här, så är väg nr 1 ganska ny och den har tydligen fått viss kritik. Vissa menar att den även om den binder ihop stora delar av ön så har den lämnat andra delar utanför, vilket bara gjort dem mer isolerade. Som att inte Island vore isolerat nog. Men det är en fin väg som enkelt tar dig i en cirkel runt ön så man behöver inte åka vilse om man inte vill, alltid en fördel. Jag har även räknat ut, baserat på den tid det tar att åka sträckan Reykjavik-Hella att det bör ta ca 16 timmar att åka runt hela ön. Kisspauser och fikastopp inte inräknade. Det känns lite lustigt att det tar lika lång tid att åka runt Island på samma tid som det tar att åka rakt i genom Sverige, skåne-norrland. Eller hur lång tid tog det igentligen för katten och pojken? Jag miss att pojken åkte bil men katten gick väl? Konstig bok att tvinga barn att läsa, jag lärde mig då inga landskap av den! Men så har geografi aldrig varit min starka sida. Som tur är finns det finns gott om kartor och kartor är jag sjukt bra på att läsa!

Kram!!!