Three days of freedom; day 2 – the wheels on the buss go round and round

Upp 08 för att åka ut på äventyr! Dagen innan hade jag hittat fram till Odensgatan 10 där jag skulle möta upp fler glada Nordjobbare och Snorregruppen. Snorregruppen är ungdomar från USA och Kanada som har rötter från Island. De kommer en grupp varje år hit för att under 6 veckor lära sig språket, turista och träffa sina avlägsna släktingar. Kul initiativ och otroligt skönt att ha några vettiga människor att prata engelska med. Hittade även några trevliga svenskar och finnar, ni förstår inte hur skönt det var att plötsligt få lite vettigt folk att hänga med, om så bara för en dag. Vi stuvades alla in i en stor gul buss och satte av mot þingevellir, ett ställe med fantastisk natur där tydligen Islands första ting hölls.

þingevellir

Någon gammal landsherre tyckte det var dags att få lite ordning på folket så de skickade en snubbe till Norge för att ta reda på en massa underlag till lagar och regler. När han kom tillbaka så samlades folkets överhuvuden vid þingevellir och bestämde hur saker och ting skulle gå till väga. Sjukt fint ställe. De hade dessutom finfina straffa på den tiden, otrohet exempelvis, straffades med halshuggning av mannen och dränkning av kvinnan. I rättvisans namn så kan man ju säga att det var ju bra att båda fick ett straff. Något som också var sjukt tufft var att folk numera brukar kasta ner mynt i vattnet för att få tur. Vattnet var kristallklart och man kunde se hur långt ner som helst, alla mynt som glittrade som magiska juveler på botten – imponerande!

Glittrande mynt i djupt vatten

Strålande vacker natur.

Efter denna spektakulära plats hoppade vi alla glada små grisar in i bussen igen och det bar vidare mot Islands kanske mest kända, och lätt explosiva plats, Strokkur, en gejser.

Strokkur i all sin prakt

Säga vad man vill, men det är rätt imponerande att se vatten forsa 30 meter rakt upp i luften även om stället stinker äggfis (eller som i Rotorua om du kommer ihåg Dahlö). Det är lite det enda felet med varma källor, svaveldoften. Inte den fräschaste lukten precis.

Men vi stannade inte länge utan begav oss vidare mot Gullfors, Islands mest imponerande vattenfall. Så fruktansvärt fint, komplett med en regnbåge och mängder med turister. Men det gjorde inget, vi var ju också ute och turistade så vi smälte in bra i mängden.

Regnbågen var så snäll och ställde upp på en finfin bild!

Tack vara ett trevligt tyskt par fick jag också fastna på bild.

Efter allt detta åkte vi tillbaka till Reykjavik, vilket var skönt för det kanske inte låter så mycket men alla som varit ute och flängt en hel dag vet hur trött man blir. Dessutom tog dagen inte slut bara för att vi återvände hem. Väl hemma var vi nämligen mycket hungriga så vi bestämde oss att testa vad som tydligen var Reykjaviks bästa pizzeria, Eldsmedjan. Vi beställde en 8 pizzor á 16 ” och tog med dem tillbaka till Sorregruppens hostel. Där blev vi kvar hela kvällen. Vi åt pizza, snackade skit, spelade kort tills vi blev blå och hade så fruktansvärt roligt som man bara kan ha när man är 20 pers, alla lätt vilsna på en främmande kontinent. En sån där kväll när ordskämten flödar, amerikanarna gjorde narr av kanadensarnas dialekt, vi svenskar trackade amerikanarna för deras dåliga käk och alla beklagade sig över Isländskans omöjliga uttal.

Kortspelet som aldrig tog slut

Vi var alla är på samma nivå, så där avslappnat och kul och precis vad jag behövde! Innan jag gick hem vid midnatt hade jag fått nya vänner, nya facebookvänner och en välbehövlig dos av vänskap - just what the doctor orded! Det är nog det första jag märker att jag verkligen saknar, mina vänner. Två veckor på en öde ö börjar märkas. Men jag tänker mig att vi alla har en öde plats att erövra. Maria hade Mauritius, Malin hade de norrländska skogarna, Tove tog sig an Norge och Maja har väl erövrat halva världen vid det här laget, nog ska väl jag kunna klara av att besegra Island?