Tree days of freedom; day 3 – I like drinking Irish tea, whit a little bit of Lapsang Souschong

Söndag. Dagen för att slutföra mitt uppdrag, hitta mitt 3Gnät!! Tack vara den mycket trevliga personalen på mitt hostel så hittade jag lätt bussen som skulle ta mig till Kringlan, Reykjaviks eget Gränby centrum. Bara att det var tre gånger så stort och öppnade först 13.00. Säga vad man vill om islänningarna men de har fattat det här med sovmorgon. På lördag och söndag öppnar inte affärerna förens efter lunch. Istället för våra dumma 10-15tider så har de här öppet mellan 13-17, det ger en gott om tid att bota bakfyllan från kvällen innan och ändå hinna göra vettiga saker på dagen. Nu var jag visserligen inte det minsta bakfull men det hindrar ju inte mig från att ogilla att gå upp på morgonen, oavsett orsak. Så vid ett-tiden släntrade jag in i denna enorma trävåningarsgalleria i jakt på mitt fria nät. Och jag fann det! Efter blott tjugo minuter och 14.980 ISK (~850 SWE) så hade jag i min hand ett 3Gnät och ett nytt simkort till telefonen. Victory! Jag frågade speciellt om det skulle funka med linux och den trevliga mannen förklarade glatt att det här skulle funka med allt. Jag är mycket nöjd, nu kommer jag kunna blogga så mycket mer! Enda problemet nu var att jag hade plötsligt en massa tid att döda innan min buss tillbaka till Hella skulle avgå så jag bestämde mig för att äta lunch och driva runt ett tag. Lunchställe valde jag på det faktum att de hade riktigt löste i stora burkar bakom disken, vilket skulle visa sig inte var det bästa sättet att välja lunchställe på. Lasagnen jag beställde visade sig vara vegetarisk och full med fetaost, serverad med avokadosallad och vitlöksdressing. Inte så gott kanske, men ätbart, och den mycket goda kannan chai vägde upp den mindre goda lunchen. Sen hittade jag min nya man-love, den otroligt söta, långa, bredaxlade, blonda killen med snygg hatt och klingande engelska som glatt förklarade för mig att ”självklart hade de lapsang, översta hyllan, i den gyllene påsen”, jag blev genast kär och lycklig. Jag kanske blir tvungen att åka 15 mil och betala 300 SWE för bussbiljetten tur och retur men det kan de vara värt ty nu har jag hittat lapsang på Island och jag vet att allt kommer bli bra igen!

Så vad har jag lärt mig under helgen?

• Att isländarna faktiskt är blonda, säkert 75% av dem. Resten är brunröda eller blekbruna, väldigt få, knappt någon, är riktigt mörkbruna i skallen.

• Killarna på Island är snygga. Efter en lång diskussion med Noora, en mycket trevlig finsk tjej, så enades vi om att merparten av männen här är rätt snygga, även om familjen som äger Árhús tydligen är ett undantag.

• Att islänningar visst kan prata engelska, riktigt bra faktiskt. Igen Árhúsfolket verkar vara ett undantag.

• Att islänningarna är sjukt trevliga. Vart man än vänder sig möts man av en trevliga folk. Jag fick till och med guidning genom gallerian av en glad liten pojke på ca 8-år när jag frågade hans mamma var man kunde köpa en bok. Till och med 8-åringar kan visst prata hyfsad engelska.

• Att nästan alla gesthouses och caféer har fritt WiFi, kan vara skönt att veta att man kan ta med laptopen lite överallt.

• Salt är inte en vanlig krydda. De saltar inte sin pommes frites, potatis eller smör.

• Att jag numera har ett nytt telefonnummer; (+354) 861 4708

• Att min adress hit är Árhús ehf, Rangárbakka 6, 850 Hella, Island

• Att installera själv 3G-stickan är svårare än det ser ut. Den är visst inte kompatibel alls med min dator utan den hatar mig, vägrar göra som jag säger och beter sig allmänt som ett bortskämt barn i trotsåldern. Jag hatar den, den hatar mig. Så nu är frågan har jag lagt ut 14 000 ISK i onödan eller går detta att lösa? Det återstår att se.

Nu ska jag lägga mig tillrätta på sängen, kolla på en film och bara njuta av en stor kopp lapsang.

Puss och kram!